Att cykla i trappor…

Som ni kanske vet så köpte jag och gubben varsin mountainbike förra året. Det är sjukt kul att kunna ge sig ut i skogen och cykla på små stigar och även att cykla på färdiga mountainbikespår.

Jobbigt! Men askul!

Att jag lägger mig och dör emellanåt har gubben ingen förståelse för alls… Men vad fasen, när man är så trött så benen bara skakar och man inte får andan till sig, då är det väl inte konstigt att man slänger cykeln åt fanders och lägger sig raklång i mossan och dör en stund?

Eller?

Men nu var det så att jag en dag skulle cykla ner till affären och posta lite paket. Så jag tog mountainbiken eftersom min vanliga cykel står uppe på huset i Dalsland. Att gick väl på ditvägen – inte att undra på eftersom det är asfalt hela vägen.

På hemvägen tänkte jag dock cykla förbi missionskyrkan eftersom det är ett pokestop där och man måste ju spela lite pokemon när man ändå är ute och far.

Så jag cyklar upp mot kyrkan och där framme är det en liiiiten kant och sedan en lite högre kant upp till själva entrèn. Jag har ju sett folk hoppa över både stenar och grenar så hur svårt kan det vara att hoppa upp för en liten betongkant? Inte svårt alls bestämde jag mig för…

Så glad i hågen tar jag full fart och när kanten kommer lyfter jag i styret för att komma upp. Men…. styret lyfter sig inte en millimeter trots att jag självklart gör helt rätt. Typ.

Så cykeln tar totalt tvärstopp och det enda jag känner i första läget är förvåning! VA??? Vad händer?? Varför tar det stopp?

Nästa känsla är ”oj, det här går åt skogen!” Cykeln står rakt upp på framhjulet och jag är på väg rakt ner. Mot en betongkant.

Jäääääädrar vad ont det gjorde! Jag skrek för full hals rakt ut. Jag fick en rejäl smäll i bröstet och det tar en stund innan jag kommer upp på benen igen.

En bil har stannat i korsningen men när de ser att jag reser mig upp så kör de iväg.

Jag skäms och lyfter upp cykeln, styret är snett och sadeln står på tvärsen. Men annars verkar den vara hel. Men jag verkar inte vara hel… Jag ställer mig och lutar mig mot väggen en stund. Nu känns det bättre i bröstet men armbågen och knät gör rejält ont. Blodet rinner och jag suckar.

Hur tusan gick det här till? Jag skulle ju bara cykla upp för kanten? kanske 15-20 cm hög. Hur svårt kan det vara? Varför gick det inte? Suck, det här blir kul att förklara för gubben…. Eller… kanske jag inte ska säga något?

Jag cyklar hem och inser ganska snart att jag inte lär kunna dölja vad som hänt. Armbågen och knät är både uppskrapade och kommer bli blåa och fina. Höften har också fått sig en rejäl törn så den lär bli blå den med.

Låren känns mörbultade men det är rött överallt så jag tänker inte så mycket på det.

Förrän jag vaknar nästa morgon.

Och ser blåmärket på låret…

Just den formen på blåmärke på just det stället var väl inte den bästa kombinationen. JAG vet ju att det är från cykelsadeln, men andra…

Herregud, att ha shorts den närmaste tiden kan jag ju bara glömma….

Resten av kroppen ser ändå rätt ok ut. Lite blåslagen här och där bara.

Dessvärre har jag spräckt ett revben. Så resten av kroppen faller snart i glömska. Vad är väl lite blåmärken. JÄDRAR vad ont det gör i revbenet. Inte kan man hosta, nysa, harkla sig, prata högt, andas djupt eller skratta. Eller röra sig….

Nej, hädanefter tänker jag använda apostlahästarna när jag ska upp för en trappa.

Gubben tycker att det borde varit självklart redan innan. Men vad tusan. Jag är bara optimist!

Och det är väl bra?!

Italien, dag 5. Cello och sång

Jag har sovit som en stock inatt trots biltutor, vågplask och svettigt tält. Förutom att jag fick gå upp en gång och pumpa min luftmadrass för den läcker… 

Idag bestämde vi oss för att dra vidare, Menaggio är helt klart en sjukt mysig liten stad vid Comosjön men nu har vi sett det mesta just här och då är det dags att dra vidare. Vi bestämde oss för att ta oss till en annan, mindre sjö lite längre västerut, i Piemonte.

Ett par timmar senare var vi  installerade på Camping Verde Lago (Camping Green Lake) i Pettenasco precis vid sjön Orta. En SUPERFIN camping! Allting väl i ordning, rent och snyggt överallt, en kanontrevlig familj som driver stället och det har en egen strand vid sjön samt resturang med kanongod mat. Kan inte bli bättre.

Förutom en sak…. Det började regna och åska. Vilket gjorde att Gubben blev på samma humör som när det är strömavbrott…. Han klättrar på väggarna typ. Vilket kan vara nog så komplicerat när man bor i tält…

Men efter att ha svettats ut varenda droppe vätska ur min kropp sista tre dagarna så får det gärna komma lite regn och svalka en stund. Imorgon kommer vi säkerligen svettas igen. 

Idag firar vi förresten 25 årig bröllopsdag! Jag råkade berätta det när vi checkade in och vips när vi satt och åt lunch så fick vi varsitt glas champagne från värdinnan på campingen. Champagne, god mat och en underbar utsikt var inte helt fel.


Efter lunchen slängde vi upp tältet och det går verkligen på ett ögonblick. Vi vet precis vad vi ska göra och vem som gör vad. Hur smidigt som helst. Sedan gick vi en sväng och utforskade den lila byn Pettenasco och shoppade lite mat, öl och vin. Och godsaker… jösses amalia vad godsaker de har här. MUMS!!

När vi kom hem till tältet så fortsatte det att krypa i benen så vi tog bilen bort till grannbyn Orta san Giulio. Ja vi tog bilen… Vi vågade inte gå längs vägen för det fanns ingen trottoar och de kör som galningar här. Men sedan ställde vi bilen utanför byn och gick runt hela byn som ligger på en udde. Det går en strandpromenad längs hela udden och det var helt sjukt vackert!

Mitt i sjön, som är Europas renaste sjö, ligger den lilla ön Isola san Giulio som vi hade tänkt att besöka men eftersom Gubben var övertygad att jag skulle bli sjösjuk och liggande i koma resten av semestern så förhalade han det tills det var för sent.
Som om jag… liksom…

Men vi fick ju SE den i alla fall.

En del av strandpromenaden gick dessutom genom gamla staden med smala gränder och typ kullerstensgator fast utan kullersten… Det är liksom vanliga runda stenar som de gjort gator av. 

Vilket ställe!! Otroligt vackert, charmigt, mysigt och helt enkelt BELLISSIMO!!


Mitt i en liten öppning i en av gränderna satt en snubbe och spelade Cello. Så sjuuuukt mysigt!!

Och när jag slängde i en peng så frågade han vem jag var så jag berättade att jag och gubben var här och firade 25-årig bröllopsdag. Då sjöng han en egen sång bara för oss som han skrivit själv.

På kvällen blev det middag på campingens restaurant. Pasta per me e calamare fritta per mio marito. 

Sketgött! Och lika gött att gå och lägga sig sedan.

Snark!

Italien, dag 4. Slapp och mys

Idag har vi verkligen slappat och tagit det lugnt och det var såååå skönt! Efter att ha blivit serverad frukost i tältet (japp, det är alltid gubben som fixar frukost) så satte vi oss på stranden och solade, badade, plockade ännu fler stenar (jag), pustade o suckade (gubben) och hade det allmänt härligt. Vattnet var underbart och jag låg och plaskade mest hela tiden. Gubben lyckades jag lura ut i vattnet 1 gång i alla fall. Inte dåligt. Tyvärr inte en endaste bild från stranden.

Vid lunchtid strosade vi in till stan och det mysiga torget Piazza Garibaldi och käkade. Bonden åt sin godaste Tortellini någonsin och jag min godaste Prosciutto Crudo Panini. Smaskens!

En promenad i gamla delen av staden senare (och 200 liter svett fattigare) så landade vi på torget igen och tog varsin gelato (italiensk glass). Sååååå gott!! Och drack 1/2 liter vatten för att kompensera för de 200 liter vi förlorat….

Lite bilder från vår promenad.


Väl tillbaka på campingen slängde jag mig i sjön igen och sedan somnade jag utanför tältet. Gött!!

Det blev tältmiddag idag, vilket innebär enkelt… Ravioli med tomatsås. (dock inte den på burk utan vi köpte färsk ravioli och kokade och tillsatte tomatsås. Nästan gourmetkockar liksom. 

På kvällen blev det ännu en promenad i stan. Och ännu en Italiensk supergod gelato. Kolla förresten vilka häftiga träd de har här. Jag TROR att de heter leopardlönn eller något sådant. Så sjukt fina! Vill ha!

Vi gick dessutom in på kyrkogården en sväng. Kyrkogårdar här i Italien är så galet vackra och välvårdade. Alla gravar är pyntade och har foton och blommor.

Och sedan bar det av hem till vågplask, biltutor och svettigt tält. 

Godnatt!


»crosslinked«

Italien, dag 3. Äntligen framme!

Idag bar det iväg ner mot Italien och vårt egentliga mål. Tyskland och Danmark är ju liksom bara ett nödvändigt ont… Fast Danmark har faktiskt sin charm också. Men som jag sa till Gubben så är det ju en del av semestern och man får försöka göra det bästa av det och hitta mysiga ställen att stanna på. 

Förresten åt jag världens godaste yoghurt till frukost. Jordgubb med stracciatella (mörka chokladbitar). MUMS! Varför finns det inte massa goa yoghurt hemma i Sverige? Där finns bara blåbär, jordgubb och annat trist. Här finns supergoda yoghurt med kaffesmak, citron, choklad osv osv. Kaffeyoughurten är helt suverän!

Det är konstigt… Kaffe är förfärligt äckligt men saker med kaffesmak är skitgott!! Typ kaffeyoughurt, kaffeglass, kaffelikör, kaffegodisar och allt annat smaskigt. Men kaffe är verkligen vedervärdigt.

Google maps hade beräknat att det skulle ta 7 timmar från där vi sov i natt till vår camping i Italien men det tog nio och en halv timma… pust!

Idag blev det traditionell autobahn-lunch.

martin autobahn lunch

Snart började vi närma oss Schweiz och när alptopparna dyker upp i fjärran så får man den där härliga känslan i magen som säger att Tyskland äntligen snart är slut.

alptoppar schweiz


Och när man kommer in i Schweiz så är det bara att börja njuta! Gode värld vad vackert här är!!

alper schweiz

Och rätt som det var så körde vi in i Italien! En storslagen entrè har de verkligen. Eller inte…. Men nog så mysig.

Väl framme vid vår första anhalt i Italien, Lago di Como och den lilla staden Menaggio så missade vi så klart en avfart vilket innebar många långa kilometrar i tunnlar innan vi kunde vända och komma tillbaka igen. Campingen hade jag inte kollat upp så noga, det fanns bara 1 camping i Menaggio så den fick det bli.

Och… ja vad ska jag säga… haha. Den drivs av en halvalkoholiserad (min bedömning) Italienare som tar lätt på det mesta. Här finns dusch, toalett och diskplats men allt fungerar ibland och ibland inte. Ibland finns det varmvatten, ibland inte. Toapapper får man ha med sig själv. Den är liten och trång (som de flesta campingar i Italien) men ändå mysig på något vis. Den har en egen liten strand nere vid sjön och man somnar till skvalpet av vågor nedanför tältet.

Och till ljudet av bilarna som far förbi och in i tunneln precis bakom tältet…. Så otroligt vackert och fantastiskt åt ena hållet och inte lika fantastiskt åt andra. Men trots att det låter som en skitcamping så är det något speciellt här ändå. 

Av någon underlig anledning så har jag tyvärr inte en enda bild från denna campingen. Sorry!

Vi kom ju fram lite senare än vi tänkt så efter att ha satt upp tältet och klämt i oss varsin välbehövlig öl (ja jag kallar min dryck för öl trots att alla andra säger att det är läsk. Men det är något som finns här nere och är supergott!! Det är en mix av öl och citrondricka. Sjuuuukt gott!) så gick vi in till stan och käkade på första bästa restaurang. Den var nog lite onödigt flott men vi var hungriga och detta var den första vi kom till.

Och utsikten kunde man knappast klaga på heller…

Efter varsin fantastiskt god pizza, en utsikt som slår det mesta och min första coca cola på över en vecka (Gudars Skymning så gott) så gick vi en promenad i stan.

Jag var hög på Cola och Gubben släntrade med…. Typ.

Torget i Menaggio är verkligen fantastiskt mysigt! Det ligger precis vid sjökanten och mitt på torget satt en kille och spelade piano. Kan livet bli bättre? 

När man ställer Gubben längs strandpromenaden och ber honom se ut som om han står och myser…

En liten film från torget i Menaggio och pianisten.


Kunde det bli bättre? Ja det kunde det – det fanns nämligen fullt med pokemons, pokestops och gyms. Nu var livet komplett!

Efter glassmumsning, skönspelslyssning, en härlig kvällspromenad och ett foto på en Gubbe som försöker se ut som om han INTE mumsat i sig både pizza och glass…

… så bar det av hem till tältet och försöka sova bland vågplask, bilar och tutande bussar. Och 30 grader varmt i tältet. 

Lycka till liksom…

Barnbarn är livsfarliga!

Åh, barnbarn är livets efterrätt…. Barnbarn är det bästa som finns…. Barnbarn får mig att känna mig ung igen….

ELLER HUR!!!!! Nooooooot!

Barnbarn får en att känna sig hostig, febrig, snuvig och eländig titt som tätt. De är små smittohärdar som vandrar omkring på vår jord och får oss stackars mor o farföräldrar att känna oss tusen år äldre än vad vi är.

Just nu ligger jag i soffan och tycker förfärligt synd om mig själv. Jag hostar, nyser och snörvlar. Jag svettas och fryser om vartannat. Dessutom har jag spräckt ett revben och testa själva att nysa och hosta med ett revben som är av.

INTE SKÖNT!

Dessutom kan jag ABSOLUT inte skylla mig själv. Det var inte alls jag som sa att jag visst kan passa barnbarnet trots att hon är förkyld och det var inte alls jag som ville cykla upp för en stentrappa trots att cykeln inte alls ville. (mer om det en annan gång)

Ok ok…. KANSKE jag får skylla mig själv. Men det går ju liksom inte att låta bli de små liven. De vet precis vad de gör när de tittar storögt på en så hela hjärtat smälter. När de sträcker upp armarna mot en som om man vore en livs levande gud nedstigen från himlen.

Skräpfians yngsta dotter Ella.

De vet PRECIS vad de gör. Tro inget annat. De illvilliga små trollen ser så oskyldiga ut som de bara kan medan de stänker ner en med den ena bakterien efter den andra.

Suck…

Men nästa gång ska jag säga nej! Det ska jag verkligen!

*Plingeling Plingeling*

Vänta det ringer på facetime…

”Åh, hej mormors lille älskling <3 Va vad säger du? Är du sjuk din lille stackare? Ja men mormor kommer bums. Älskar dig så hjärtat brister. Ses snart”

*Klick*

Jo, var var vi nu då. Just det. Nästa gång ska jag säga nej!

Nästa gång…

Italien, dag 2. Autobahn…. liksom

Jag har banne mig sovit som en stock hela jäkla natten!! Trots att Gubben snodde min sovsäck… Min är nämligen bredare men kortare än hans och han kände sig som en burrito i sin smala. Att han knappt fick plats på längden i min spelade tydligen ingen roll. 

Välinpackad Burrito-Bonde

Jag köpte en bred och rymlig för att jag skulle få plats med en Korvhund och en Skutthund i den också. Nu har jag ju tyvärr ingen Korvhund längre, snyft. Men Skutthunden har jag kvar, fast han flyttade hem till Svärmor och Svärfar ett par veckor så han är inte med vilket innebär att jag har sovsäcken helt för mig själv. Trodde jag… Men Gubben var nöjd i alla fall.

Vi lämnade Campingen här i Danmark redan vid 9-tiden. Det går så sjukt snabbt att fälla och packa ihop vårt tält, jag är galet nöjd med det!! Går lika fort att få upp. 

Sedan drog vi mot Tyskland. Och tyska vägar….. med vägarbeten, krockar, köer och allt vad det innebär. Suck!! Vi lydde GPS’en några gånger och körde omvägar för att slippa köerna och det är inte helt fel trots allt. Man får se lite annat än tråkiga Autobahn och har man tur åker man igenom en by där man kan snurra ett Pokestop eller två. Hehe. (Ni som spelar Pokemon Go förstår vad jag menar).

Vi hittade en jättemysig Camping precis invid floden Fulda. Fuldaschleife hette den och låg i lilla byn Guxhagen. Inte den flottaste camping vi varit på men nog en av de mysigaste. Sedan blev det shopping och gourmetmiddag utanför tältet (japp, bratwurst och snabbmakaroner med pulversås).

Matlagning på hög nivå…

Floden gick precis förbi tältplatsen.

Efter vår gourmetmiddag var det dags att utforska omgivningarna lite så vi hoppade upp (läs kravlade upp…) på cyklarna och trampade iväg längs gång och cykelvägen som gick längs kanalen. Sjukt mysigt!!

Hittade en SJUKT fin växt som jag vill ha hemma!!! Men jag antar att den inte skulle trivas i kalla zon 3 eller 4…. Skit också!

När vi cyklat klart (när röven började kännas alltför öm) och vi kommit tillbaka till campingen igen så ringde jag till campingen i Italien och kollade så det fanns plats för oss. 

”Herregud, du pratade ju Italienska” utbrast Gubben när jag var klar. 

Suck… ja… det var liksom det som var tanken med att gå Italienskakurs… Inte att jag skulle gå kurs och sedan snacka svengelska liksom!

Meni natt fick jag ha min egen sovsäck där jag kan sträcka ut mig åt alla håll medan Gubben fick ligga i sin burrito. Kanske för att han var så imponerad av min fantastiska Italienska?

Gött! Hoppas att kunna imponera vidare så jag får behålla min stora sovsäck.

Tjillevippen på er gullvippor! Imorgon blir det äntligen ITALIEN!!