Att bråka med den man älskar

Igår bråkade vi.

Inte bara en gång utan flera gånger samma dag.

Jag avskyr när vi bråkar. Egentligen har vi ingen anledning att bråka heller men jag kan bli så vansinnigt galen på dig ibland. Jag älskar ju allt som är du och ändå blir jag arg på de just de där sakerna som gör att du är just DU. Visst är det konstigt.

Det värsta är att du aldrig blir arg tillbaka. Vilket gör att det kanske är fel att säga att vi bråkar. Det är väl snarare jag som bråkar med dig och gormar på dig för att du inte gör som jag tycker är rätt. Och sedan får jag dåligt samvete och säger förlåt och skäms. Tills nästa gång du gör mig galen…

Det började redan på morgonen när jag klev upp ur sängen. Jag sade till dig att det var dags att kliva upp och sedan gick jag på toaletten. När jag kom ut låg du fortfarande kvar i sängen och sov som en stock! Jag skrek till och puttade på dig och sa att du MÅSTE gå upp nu! Sedan gick jag ut i köket och drack ett glas mjölk.

Tillbaka i sovrummet ser jag att du fortfarande ligger kvar under täcket och myser utan en tanke på att pallra dig upp ur sängen och då blev jag skogstokig.

FÖRLÅT!

Resten av dagen fortsatte liksom på samma spår.

Vi bråkade om tvättmedlet (och där har jag RÄTT bara så du vet). Jag skällde ut dig efter noter och du tyckte bara jag var fjantig.

Och halstabletterna är MINA och ska ligga i MIN handväska.

FÖRLÅT!

Du ville gå ut men inte jag och när jag väl gav med mig och sa att OK, vi går ut så hade du ändrat dig och lagt dig i soffan och ville inte alls gå ut längre.

Jag blev skogstokig igen!

FÖRLÅT!

Men då gick vi ut i alla fall för jag tvingade dig eftersom jag skulle bli ännu argare om vi INTE gick ut. Men då tyckte jag inte det var roligt längre. Hur kul är det att vara ute med någon som man är sur på och dessutom var det rena rama nordpolen ute. Så då ville jag gå in. Men inte du… Du ville att vi skulle vara ute och pula runt i trädgården.

NU? När jag är sur och det är askallt ute?? No way! IN MED DIG DIN SKITSTÖVEL!

FÖRLÅT!

Nästa bråk var om kuddvaren. Hur ska ett kuddvar sitta och hur ska det användas? Vi är definitivt inte överens där och jag vet att jag har rätt även om din metod kanske är lite mysigare. Men jag är inte mysig – jag är PRAKTISK!

FÖRLÅT!

På kvällen när vi gick och lade oss var det dags igen. Vi har redan konstaterat att du är mysigare än vad jag är, jag är mer praktisk. Men ok, det ÄR lite mysigt att ligga nära och att sova sked.

Men jag gillar mest att vara den stora skeden. Vilket du också gör… Till slut blev jag sur och skällde på dig IGEN och sa att om inte jag får vara den stora skeden så kan du ligga SJÄLV.

FÖRLÅT!

Jag vill verkligen inte bråka med dig för du är den goaste och finaste jag vet!! Jag ska försöka bättra mig.

Hädanefter ska du få gå upp när du känner att du är redo att kliva ur sängen. Jag ska bara påminna dig lite mjukt emellanåt att det kanske är dags att kliva ur bingen:

När det gäller tvättmedlet kommer jag dock INTE att ge mig, jag har rätt och du har fel. Tvättmedel används för att tvätta kläder med och det är INTE mat. Nästa gång du biter sönder min påse till vittvättmedlet så kommer jag bli arg trots allt. Men jag ska i alla fall försöka gömma det bättre.

Samma sak med halstabletterna. Och tuggumit…

När vi kommer till kuddvaren så kan vi göra en kompromiss. När JAG ligger i sängen så använder vi kuddvaren som små omtag till kuddarna helt enkelt. Så som de är tänkta att användas.

Men om du är ensam i sängen så kan jag gå med på att du använder dem som täcke, påse eller vad du nu vill.

Det här med att gå ut och gå in – det vet jag inte hur vi ska lösa riktigt för det är ju samma sak varje dag. Jag får tvinga dig att gå ut och när vi väl är ute så får jag tvinga dig att gå in. Jag förstår liksom inte riktigt? Är det bara så enkelt att du vill bestämma SJÄLV när du ska gå ut eller in. Är det liksom jobbigt att JAG ska säga till dig vad du ska göra?

Jaja, är man tax så är det väl så.

När det gäller sovställningar så brukar vi ju komma överens om att du antingen ligger i mina knäveck när jag ligger på sidan eller mellan mina ben med huvudet på min mage när jag ligger på rygg. Och det är ju jättebra.

Men det där med att sova sked måste vi diskutera mer. Jag känner verkligen att jag BEHÖVER vara den stora skeden för när du är den stora skeden så får jag liksom dina bakben rakt in i springan och det är inte speciellt skönt. Dina klor känns liksom lite vassa där nere… Dessutom så är din nos så lång så den ligger rakt in bakom mitt öra och blåser vilket kittlar så förbaskat.

Så om vi ska sova sked så får du faktiskt stå ut med att vara den lilla skeden.

Gårdagens kompromiss med att ligga som skedar båda två fast mitt emot varandra var väl ok. En stund. Men det är svårt att somna med en nos full med morrhår rakt in i armhålan när man dessutom är kittlig.

Men jag lovar att jag ska försöka att inte bråka med dig så mycket. Du är ju bara DU och jag älskar ju dig <3

Korvhunden <3 Bondmoran = Sant

»crosslinked«

Prickiga Korvhundar, skärsår och konserter

Okej, lite uppdatering från igår och min fantastiska eftermiddag med chokladdryck över hela mig, datorn, soffan, govlet, väggen och Korvhunden.

Efter att jag skrivit till er och berättat om min härliga eftermiddag så var det dags för ett glas rött och laga middag. Hur svårt kan det vara?

Jättesvårt tydligen…

Jag började med att hälla upp ett glas rött och ta den första härliga klunken. Och jag lovar – hade jag inte varit så svårspydd så hade det kommit raka vägen upp igen. FY FABIAN vad äckligt det var!!!

Kan rött vin bli dåligt? Alltså jag hade rött vin i husvagnen i somras och eftersom jag så sällan dricker något så sparade jag det till nästa gång jag ville försöka på någon osmart. Tills just igår kväll med andra ord. Men det smakade verkligen asäckligt och det åkte ut i vasken kvickare än kvickt!!

In i baren och kolla om det fanns något annat som gick att dricka och jag hittade en flaska Kaluha med en liten skvätt kvar så det fick bli en liten sådan till maten istället.

Glad i hågen öppnade jag påsen med vildsvinskotletter som jag tagit fram i morse. När det står ”vildsvinskotletter” på påsen så utgår jag ifrån att det är små fina kotletter i påsen. Men nej då… Det är en jäkla stor klump!!! Möjligen en kotlettrad eller vad det nu kan heta.

WTF???!!! Jag har inte tid att göra iordning något sådant – och inte vet jag hur man gör heller för den delen. Jag ville ha små fina kotletter att lägga i stekpannan 5 minuter och sedan är det klart.

Men ok – hur jäkla svårt kan det vara att GÖRA kotletter av en sådan där klump? Det är väl bara att skära, tänkte jag.

Jo, jippie….

Jag skar, hackade, bände, slog, skrek, och skar mig på tre ställen.

Några kotletter blev det inte men man kan väl med lite överdrivet positivt tänkande kalla dem för ”mindre köttbitar” i alla fall. Benklump med resterande köttbitar åkte i soppåsen och vi fick klara oss med de ”mindre köttbitar” som blev resultatet.

Jag ska inte påstå att varken Bonden eller Babbelpellen utbrast något ”åh vilken god middag du gjort” men de åt i alla fall. Tror jag… kanske Korvhunden och Skutthunden stod lyckliga och mätta under bordet?

Idag kan jag konstatera att tummen gör ont, pekfingret vill inte böja sig och Korvhunden är prickig.

Det syns inte så bra på bilden men han är full med ljusa prickar över hela ryggen och huvudet och där är pälsen helt stel och klistrig. Det får nog bli en dusch på Herr Korv också tror jag bestämt.

Min soffa är full med fula fläckar och där jag lyckats få bort fläckarna är det bara lite mörkt och stelt.

Någon som vet hur man kan få bort skiten?

Min dator fungerar hyfsat. Förutom att den skriver ”k” lite titt som tätt så jag får hela tiden gå tillbaka och sudda bort massa ”k” ur texten. Dessutom är den helt sjukt klibbig och man fastnar liksom på tangenterna. Den där fyrkanten där man drar fingrarna för att flytta musen är supersvår att använda eftersom fingrarna klibbar fast och det hoppar hit och dit. Dessutom går det inte att klicka med den, bara dutta.

Men den FUNKAR i alla fall. Får väl försöka hitta något starkt medel att göra rent den med utan att förstöra den. Problemet är ju att kletet sitter i de smala mellanrummen mellan bokstäverna och själva datorn.

Men nu ska jag sluta gnälla och istället se fram emot kvällen!

Jag och Bonden ska nämligen på konsert i Växjö Konserthus 😀

Vi ska lyssna på ”Carmina Burana” av Carl Orff. Ska bli sjuuuukt mäktigt 🙂

Någon mer som ska dit? Den går ikväll och i morgon kväll. Jag tror att det finns biljetter kvar om någon är intresserad. Kolla på Ticketmaster HÄR i så fall. Där finns biljetter till massa kul evenemang. Just detta evenemang hittar ni HÄR.

Jag måste ju berätta om alla kul saker vi har varit på sedan vi blev ”vanligt folk” och slutade med bonderiet. Men det får bli imorgon. Nu ska jag ladda för ikväll!! 😀 (genom att sitta mycket stilla i soffan, utan chokladmjölk, och göra ingenting).

Tjillevippen på er gullvippor!

 

 

 

Semester = Fullt ös medvetslös…

Jösses Amalia folket – det är ju skitjobbigt att ha semester!!!

Eftersom jag och Bonden har lämnat bonde-livet så är detta vår första semester på många herrans år och jag börjar fundera på varför det kallas semester för det är ju för tusan fullt upp. Fast kanske det är just för att det är vår första semester på länge som vi har så fullt upp?

Vi var ju först på campingen så klart och sedan drog vi iväg 4 dagar i Lidköping på Power Big Meet, sedan var vi hemma 3 dagar innan vi drog iväg 4 dagar till Falkenberg och Wheels & Wings. Direkt därifrån åkte vi upp till svärmor och svärfar i Göteborg och spenderade 4-5 dagar där och sedan hem 1 dag innan vi drog ner till campingen igen.

Denna gången tog vi med oss både Hoppetossan (barnbarnet) och Brorsdottern (Lovisa).

Babbelpellen är i ett ”anti-husvagns-stadie” så han stannade hemma med sin kära dator istället. Så då passar det ju bra att ta med sig lite andra ungar så det inte börjar växa mossa på oss gamlingar…

Båda ungarna verkligen älskar Korvhunden! Jag skulle kunna säga att han älskar dem också men det är nog snarare deras glassar, godisar och solplatser som han älskar mest…

Brorsdottern tyckte till exempel att det var orättvist att bara vi skulle äta klubba så hon delade sin med en överlycklig Korvhund:

Hoppetossan är den mest frusna unge jag har varit med om så Korvhunden fick agera värmeelement när vi var på stranden. Och eftersom han älskar att sola och ha det varmt och gott så tror jag att de njöt lika mycket bägge två.

Efter en solstund behöver man dock svalka sig lite och att bada finns inte på världskartan för min käre Korvhund så han svalkade sig med en glass istället. Slurp!

Men när man blir bjuden på både klubba, glass och en plats i solen så får man ställa upp som leksak lite också. Jag ska inte påstå att Korvhunden var så road men vi andra tyckte att det var riktigt kul!

I onsdags hade Blekinge Classic Car Club träff i Bräkne-Hoby (som ligger bara några kilometer från vår camping) så då passade vi på att åka dit och titta på fina bilar. Det var ca 45 bilar som mötte upp och sedan åkte vi en härlig cruisingrunda på ca 3 mil innan vi åkte till fikastället – vilket var Järnaviks Camping…. haha. Vad är oddsen på det liksom!

Hur mysigt som helst!! Många fina bilar, trevliga människor och 100 meter hem efter träffen… Kan inte bli bättre!

Bonden och Brorsdottern försöker glänsa ihop med min vackra Murkla (en Mercury Montclair från 1955). De är ju himla snygga så klart men jag måste säga att min älskade Murkla slår dem med hästlängder!

Visst är hon helt galet vacker!!! Jag älskar verkligen den bilen. Hon är både ursnygg och helt sjukt skön att köra. Dessutom går hon som en klocka. Älskade bil!

I torsdags kväll åkte vi hem från campingen och i morgon åker vi upp till Idre en vecka. Denna gången följer Babbelpellen med och dessutom tar vi med Brorsdottern.

Så kan han ju babbla ihjäl henne istället så vi får vila öronen…

Nästa inlägg kommer troligen bli fullt med fjäll, blöta kläder och blåsor på fötterna.

Tjillevippen på er gullvippor!

 

 

Lite hundbajs i akvariet?

Jag måste vara den absolut sämsta i världen på att uttrycka mig rätt.

Eller förlåt – jag är ju fantastisk och bäst på precis allting så vi ändrar formuleringen där.

Jag måste vara den absolut bästa i världen på att uttrycka mig fel!

Jag kommer oftast på det (tror jag), men i efterhand när det är för sent att göra något åt eländet. Som idag till exempel, när jag var ute och gick en härlig vårpromenad med Skutthunden och Korvhunden. Eller härlig och härlig… den BÖRJADE härligt. Strålande solsken och så gott som vindstilla. En perfekt förmiddag för en långpromenad tänkte jag.

Längs med skogsvägen så hittade jag ett dike med en helt underbart fin mossa, och eftersom jag är totalt insnöad på akvarium just nu så var jag ju tvungen att ta med mig den hem och använda den till ett ”ovan-vatten-scape” jag håller på med. För att slippa dripp och dropp så lade jag den i en hundbajspåse och knatade vidare.

Eftersom vädret var fint så var jag inte den enda som var ute och njöt av solen. En äldre herre stod vid sin infart och pulade med några buskar när jag gick förbi. Han pekade på min hundbajspåse och sedan på sin soptunna som stod bredvid och sade leende ”du kan slänga den där så slipper du gå och bära på den”.

Och nu kommer vi till det där med att formulera sig rätt… Att bara utgå från att alla andra vet vad jag vet – tex att det är en fin mossa i hundbajspåsen – kan bli lite förvirrande för den andra parten.

Jag svarar nämligen:

”Åh, nej nej. Den ska jag ta med mig hem, jag ska ha den i mitt akvarium och det kommer bli sååååå fint 😀 Men tack ändå”

Gubben svarar inte utan tittar bara på mig. Så jag knatar vidare.

Och funderar på varför gubben såg så konstig ut när jag gick. Han såg ju så glad ut när jag kom?

Medan jag går försvinner solen, det börjar regna, och lagom tills man blivit så där blöt och kall så börjar det snöa! Inte någon fin snö med stora flingor utan sådan där som är som hagel fast snö. Små hårda snökorn som får det att svida i skinnet. Så jag tänker inte mer på varken bajspåsar, gubbar eller mossor.

Inte förrän jag kommer hem, går fram till soptunnan och ska slänga i bajspåsen och hindrar mig när jag kommer på att det är mossa i den, inte förrän DÅ fattar jag….

Suck…

Men mossan blev fin 🙂

Tjillevippen på er gullvippor <3

 

När man inte kan slita sig från karet

Undrar ni vad jag pysslar med? Om jag lever över huvud taget?

Jo det är ju så att jag har en tendens att snöa in på saker… Ordentligt… Jag måste liksom alltid ha något att snöa in på och nu har jag tagit upp min gamla hobby akvarium igen. Eller alltså, jag har ju haft kvar ett av akvariumen hela tiden men inte lagt så mycket möda på det.

Men nu när vi flyttade så fick jag liksom en nytändning och snöade in ordentligt på mitt ”stora” 260-liters akvarium. Men denna gången bestämde jag att det är växter som gäller. Växter i massor!!

Eftersom jag har så gröna fingrar…

Typ…

Så tänkte jag att det kunde passa bra.

Jag har ju åtminstone fått plastväxterna här hemma att överleva så varför inte köra på ordentligt!

Så här såg det ut när jag hade Malawi:

Det började med att jag mjukstartade lite med lite växter, ny sand och nya fiskar. Men att göra saker halvdant är ju inte riktigt min melodi så jag skred till verket och tömde akvariet på innehåll och började om från början.

Jag ska göra ett eget inlägg om hur jag gjorde och alla fakta ifall det mot förmodan är någon annan akvarienörd som hänger här inne…. Men det kommer senare.

Om ni är insnöade på akvarieväxter så visar jag alla växter och talar om vad de heter i denna filmen:

Nu har det gått en vecka sedan jag planterade och jag sitter som en fåntratt framför karet varje dag och registrerar varenda milimeter som växterna har vuxit och gör små ändringar här och där som ingen annan än jag själv tycker behövs…

Men jag har KUL!!

Så här ser det ut nu efter en vecka (ingen fara – inga långrandiga namn denna gången):

Så för att summera det hela:

  • Japp, jag lever
  • Japp, jag är totalt insnöad och pratar, tänker och drömmer akvarie 24/7
  • Japp, Bonden är totalt urless på mig och mitt akvariebabbel
  • Japp, han älskar mig ändå

Tjillevippen på er gullvippor!

Nästa gång lovar jag att inte skriva om akvarium. Då ska jag skriva om bröstvårtor. Som kommer i kläm.

Smarta vattenbyten i akvariet. Inklusive gratis dusch…

Ibland är jag så sjukt smart så jag nästan skrämmer slag på mig själv! Att jag oftast skrämmer slag på resten av familjen också är av en helt annan anledning…

Denna gången var det väl en mix av båda. Antar jag.

Jag vill ju liksom alltid effektivisera allting och hitta på smarta lösningar. Denna gången var det vattenbyten i akvariet som stod på panelen. Jag har både tömt med liten slang och hävert, med lång slang in till duschen och helt manuellt med skopa och hink. Men alla har sina negativa sidor så jag ville komma på något som gjorde att det gick snabbt, enkelt, smärtfritt… typ… och att jag inte behövde stå och hålla i slangen när jag tömmer och fyller på (för vem ska då stänga av vattnet när det är fullt?).

Så jag tog min långa trädgårsdslan, en gammal slanghävert, några delar till ett ryggsäcksfilter som jag inte längre använder och en tub silicon. Och så min fantastiska hjärna så klart.

Så här blev resultatet:

Ja ja, lite vatten har väl aldrig skadat någon. Om man inte räknar när när jag blev förgiftad av saltvattenskaret. Man får heller inte räkna med möbler och golv som inte tål vatten. Men om man bortser från det menar jag…

Tjillevippen på er gullvippor <3