Tack och lov att vi har en brun soffa!!

Tänk att en skön stund i soffan en fredagseftermiddag kan bli så kaotisk?

Jag hade haft fullt upp hela dagen så nu var jag trött som en gnu och tänkte sätta mig på min bästa plats i soffan och käka lite mellanmål och kolla på So You Think You Can Dance på datorn. Visst låter det mysigt 🙂 En perfekt avslutning på en hektisk dag. När jag vilat klart skulle jag fixa middag och ikväll blir det IDOL och mys.

Men…

Till mellanmål brukar jag ta en sådan här:

Goda och förhoppningsvis inte helt onyttiga (om man jämför med coca-cola och marabou som tidigare varit mitt ständiga mellanmål). Problemet är att det är en väldigt stor öppning på dem.

Eller… kanske inte problemet är öppningen egentligen utan det faktum att jag är en maninsk skakare – jag måste skaka allt innan jag använder det. Jag skakar mjölkpaket likväl som vattenflaskor. Varför vet jag inte men jag MÅSTE bara skaka. Dessutom skakar jag inte upp och ner eller sida till sida som de flesta normala människor gör. Jag håller flaskan på mitten och liksom slänger den fram och tillbaka snabbt som attan. Mycket effektivt!

Eller… kanske inte ens problemet är att jag måste skaka allt eller att jag skakar på det sjukt smarta och effektiva vis som jag gör?

Kanske problemet var att korken borde suttit på?

Där sitter jag i godan ro, programmet har precis börjat och jag har tagit första bettet på min proteinbar och livet är underbart. Jag sträcker mig till höger efter min chokladdrink, tar tag  på mitten och gör min grej…

GAAAHHHHH!!!!

Chokladdryck över hela mig, över hela datorn (vilket gör att tangentbordet ser ut som en sjö), över soffan, golvet och Korvhunden.

Jag sliter ur kontakten ur datorn och kravlar mig upp ur soffan och rusar ut i köket med chokladen rinnande i en lång sträng efter mig, lägger datorn upp och ner över vasken tills det värsta rinner av. Slänger glasögonen på bänken för jag ser ingenting genom all chokladmjölk. Jag försöker – upp och ner – torka av datorn med papper men det är såååå kletigt och vill inte alls åka av. Jag får bort det värsta och blöter ner pappret för att försöka få bort kladdet på skärm och tangentbord.

Det går så där…

Jag inser att det här verkar torka till rätt fort så jag måste in i vardagsrummet och ta det värsta innan det är för sent.

Jag ställer datorn upp och ner på köksbordet och hoppas den funkar nästa gång jag sätter på den…

Jag rusar in i vardagsrummet där Korvhunden och Skutthunden står och slickar golvet för glatta livet. När de flyttar på sig hör jag tassarna klibba mot golvet. Till slut inser Skutthunden att han troligen kommer fastna i golvet för alltid så han ger upp och går iväg (klitch klitch klitch mot golvet).  Korvhunden jobbar dock vidare en stund till och jag låter honom – jag behöver ta hand om soffan!!

TACK OCH LOV så har vi en mörkbrun soffa!!

Men den är dyngblöt och kladdig av chokladmjölk, fast en chokladmjölk med inslag av superlim?? HEEELT SJUKT vad klibbigt det är!! Att torka med papper är omöjligt för det suger inte in och det fastnar överallt så jag springer och hämtar vim-spray och en disktrasa och försöker få bort det värsta.

Till slut ger jag upp! Det blir inte bättre helt enkelt.

Allt det mörka (som jag ringat in) är dyngblött, kladdigt och kommer lukta röv när det surnar…

Hm… ser nu att mina röda markeringar ser en aning perversa ut…

När jag gett upp med soffan ger jag mig på den kletiga sörjan på bordet (pallen) och inser att det redan fått konsistensen av hemmagjord julkola!! Vad är det man dricker egentligen??

Jag gnuggar och gnor på pallen tills den åtminstone är vit igen – dock klibbig som attan. Jag börjar med golvet och tar det som Korvhunden missat, jag när jag kommer under pallen så ser jag att det inte bara är golvet, soffan, pallen, datorn, Korvhunden och jag som blivit indränkta med chokladdryck. Hela väggen (garderobsdörrarna) bakom soffan är helt fulla med bruna prickar.

SUCK!

Ut i köket igen och hämta en svintosvamp och gå lös på väggen. Fläckarna går bort och kletet skiter jag ärligt talat i. Vem bryr sig om det är klibbigt på en garderobsdörr? Det är ingen som ska gå och känna på dem ändå. När det gäller mattan på golvet så ger jag upp redan innan jag försökt – det har redan torkat in och det får vara som det är.

Korvhunden kan ju ha det som efterrätt ikväll…

Nu är det dags att ta tag i det sista – nämligen MIG!

Av med de blöta och kladdiga kläderna och ner med dem i tvättkorgen. Mitt ansikte är helt stelt och stramt (och brunt) av chokladmjölk och håret är en klibbig härva. In i duschen och tvätta av skiten och sedan är det klart.

Förutom en liten sak.

Jag topsar alltid öronen när jag duschat och det gjorde jag även idag.

Men denna gången var inte topsen ljusgul som den brukar….

ÖRK!!!! Chokladmjölk i hela mitt högeröra!!!!

Nu, en timme senare så HÖR jag klibbet varje gång jag rör på öronen. Jag har topsat med blöta tops men det hjälper inte. Klibbet är kvar.

Jag ska ALDRIG mer dricka ckokladmjölk i soffan!! Och definitivt inte tvätta öronen med den.

NU ska jag hälla upp ett glas rött och börja med middagen istället. Hur det går att laga middag med rödvin i kroppen får vi se. Eftersom jag börjar ragla och sluddra efter två klunkar så kan det ju bli riktigt spännande…

Tjillevippen på er gullvippor och trevlig fredagkväll!

 

 

»crosslinked«

Lite hundbajs i akvariet?

Jag måste vara den absolut sämsta i världen på att uttrycka mig rätt.

Eller förlåt – jag är ju fantastisk och bäst på precis allting så vi ändrar formuleringen där.

Jag måste vara den absolut bästa i världen på att uttrycka mig fel!

Jag kommer oftast på det (tror jag), men i efterhand när det är för sent att göra något åt eländet. Som idag till exempel, när jag var ute och gick en härlig vårpromenad med Skutthunden och Korvhunden. Eller härlig och härlig… den BÖRJADE härligt. Strålande solsken och så gott som vindstilla. En perfekt förmiddag för en långpromenad tänkte jag.

Längs med skogsvägen så hittade jag ett dike med en helt underbart fin mossa, och eftersom jag är totalt insnöad på akvarium just nu så var jag ju tvungen att ta med mig den hem och använda den till ett ”ovan-vatten-scape” jag håller på med. För att slippa dripp och dropp så lade jag den i en hundbajspåse och knatade vidare.

Eftersom vädret var fint så var jag inte den enda som var ute och njöt av solen. En äldre herre stod vid sin infart och pulade med några buskar när jag gick förbi. Han pekade på min hundbajspåse och sedan på sin soptunna som stod bredvid och sade leende ”du kan slänga den där så slipper du gå och bära på den”.

Och nu kommer vi till det där med att formulera sig rätt… Att bara utgå från att alla andra vet vad jag vet – tex att det är en fin mossa i hundbajspåsen – kan bli lite förvirrande för den andra parten.

Jag svarar nämligen:

”Åh, nej nej. Den ska jag ta med mig hem, jag ska ha den i mitt akvarium och det kommer bli sååååå fint 😀 Men tack ändå”

Gubben svarar inte utan tittar bara på mig. Så jag knatar vidare.

Och funderar på varför gubben såg så konstig ut när jag gick. Han såg ju så glad ut när jag kom?

Medan jag går försvinner solen, det börjar regna, och lagom tills man blivit så där blöt och kall så börjar det snöa! Inte någon fin snö med stora flingor utan sådan där som är som hagel fast snö. Små hårda snökorn som får det att svida i skinnet. Så jag tänker inte mer på varken bajspåsar, gubbar eller mossor.

Inte förrän jag kommer hem, går fram till soptunnan och ska slänga i bajspåsen och hindrar mig när jag kommer på att det är mossa i den, inte förrän DÅ fattar jag….

Suck…

Men mossan blev fin 🙂

Tjillevippen på er gullvippor <3

 

Vurpor, hjärnskakning och after ski

Ni är ju vana vid att jag klantar mig och ställer till det. Tyvärr har Fröken Duktig ärvt min fantastiska förmåga att råka ut för det mesta.

När vi var i Sälen så var det nämligen hon som stod för resans värsta vurpa!

Förra året så var det ingen som gjorde någon dundervurpa i backen så årets vurpa vann istället jag – inomhus… i hallen… när jag provade mina pjäxor. Dessutom fick ju Dåren det hela på film. SUCK!

Men jag bjuder på det så varsågoda:

Dåren och Långskånken fick ställa upp som reparatörer efteråt och laga elementet som jag drog med mig i fallet.

Fröken Duktig var – så klart – duktigare med årets vurpa och såg till att inget gick sönder förutom hon själv….

Här är hon första dagen när hon provade sin hjälm och insåg att den inte kommer passa denna gången heller. Hon lyckas ALDRIG få hjälmar som passar. Hysteriskt roligt tycker jag! Kolla bara:

Det sjuka är att hon gjorde världens praktvurpa men ingen vet hur det gick till! Hon själv minns ingenting, jag var längre ner i backen och Skräpfian hade själv fullt upp med en egen vurpa.

När jag kommit ner i backen och vänder mig om ser jag unga Fröken ligga i kanten av backen, nästan ända nere. Hon ligger på mage med näsan rakt ner i snön och benen i en underlig vinkel uppåt så att ena skidan är ovanför hennes huvud….

Jag tror först att hon bara ligger kvar och suckar över sig själv. Jag kollar läget med lilla Hoppetossan och vänder mig mot unga fröken igen som fortfarande ligger helt stilla. Då börjar jag ana oråd och traskar iväg mot hennes håll. När jag kommer fram är jag riktigt orolig för hon ser verkligen död ut!!

Jag ropar på henne och frågar hur det är – jag får inget svar så jag sätter mig ner och ruskar lite i henne och ropar igen. Då får jag ett stön till svar åtminstone. Pust – hon lever!!!

Efter ett par stön till så lyckas hon få fram att det gör ont! Jag tror så klart att hon har brutit benen eftersom hon ligger som en elitgymnast trots att jag vet att hon är lika vig som ett kylskåp. Så jag knäpper av skidorna och lägger benen åt rätt håll.

Jag frågar igen hur det känns och när hon vänder huvudet emot mig så ser jag att hon är både sårig, blåslagen och full med snö i hela ansiktet, hjälmen, skidglasögon och allt. Hon frågar mig vad som hänt och säger att hon har så ont i huvudet.

Summan av kardemumman är att ungen inte har en aning om vad som hänt, varför hon ligger i snön eller var vi ens är någonstans. Sista 10 min innan vurpan verkar vara helt borta. Jag anser att vi ska se till att en scooter kör hem henne till huset igen medan Skräpfian tycker att en rejäl After Ski botar en hjärnskakning bäst så hon leder bort en vilsen och öm Fröken Duktig till After Skin och resten av gänget.

Här är hon några timmar före vurpan, tillsammans med sin Rockstar (ni får veta mer om honom snart).

Dagen efter minns hon fortfarande inte alls vad som hänt och hon har en hejdundrande huvudvärk.

Men hon hade nog tur – det kunde gått mycket värre. Och TACK OCH LOV att hon hade hjälm!!! Ibland är det värt att se ut som en idiot…

Avslutar med en härlig bild från kvällsåkningen 🙂 (som dock inte Fröken Duktig var med på utan hon låg nerpackad i soffan på mammas order)

Tjillevippen på er gullvippor <3

 

 

En stoppad korv(hund)

Alltså, både Korvhunden och Skutthunden är helt maniska med att de alltid ska ligga under täcken, filtar eller vad som nu finns tillgängligt. Jag vet inte om de gillar värmen eller om de bara gillar att gona ner sig ordentligt. Eller kanske de gömmer sig för mig… vem vet.

Men det kan ställa till sig lite ibland, speciellt för Korvhunden. Ibland blir han lite VÄL manisk och lyckas stänga in sig i påslakan och annat. En gång försökte han ta sig ut genom det lilla lilla hålet längst upp i påslakanet…

Det gick inte så bra…. Jag fick riva sönder påslakanet för att få ut korvskrället.

Häromdagen skulle han lägga sig under min tröja men lyckades istället kravla sig in i ärmen på tröjan. Det gick ju bra – ända tills han skulle ut!! Det slutar med att han hoppar baklänges och välter min härliga tallrik med ärtsoppa som står på bordet.

SUCK!

Okej okej, jag kunde så klart hjälpt honom tidigare. Men… det var ju så sabla kul!!!

Tjillevippen på er gullvippor <3

Snyggast i sängen liksom

Bonden blundar när han går och lägger sig nuförtiden… Annars börjar han bara fnissa och kan inte sluta. Istället fnissar han varje morgon när han vaknar och tittar på mig.

Jag förstår inte hur det kan vara så förbaskat roligt?? Jag har ett pannband på mig helt enkelt. I går kväll när han kom in så glömde han dock att blunda, han slänger en snabb blick på mig, frågar ”Är du ute och sportar” och sedan börjar han asflabba.

Suck!

Ja ja, han är ju lättroad i alla fall. Men jag ska visa er varför jag har pannband när jag sover:

Fattar ni varför han skrattar?? Nog för att jag inser att jag inte direkt vinner någon skönhetstävling med det där bandet på mig men hallå – SÅ farligt är det väl inte? Fast… Det är nog kanske kombinationen av min konstiga kudde, mitt pannband, min korv mellan benen och alla andra exter jag har för mig när jag ska sova som gör det hela så roligt för min lille Bonde.

Men jag är van – han brukar skratta åt mig och skaka på huvudet.

Men när det gäller det där pannbandet – jag ÄLSKAR det!!! Jag har verkligen skitsvårt att somna på kvällarna trots insomningstabletter, kamomillte och allt annat jag provat. Min autismhjärna går på högvarv och KAN bara inte sluta tänka på än det ena och än det andra. I höstas fick jag tips på ett autism-forum jag är med i att testa hörlurar med musik och det är verkligen KANON!

Jag kanske inte alltid somnar fortare men jag somnar lugnare och framförallt är det inte så stressande att ligga och vänta på att somna – nu ligger jag och lyssnar på musik i stället.

I början hade jag vanliga ”in-ear” men jag fick så sabla ont i öronen eftersom jag oftast sover på sidan. Så då köpte jag detta pannbandet med inbyggda hörlurar. Det finns med både sladd och trådlöst men jag valde trådlöst – jag har trasslat in mig i headsetet flera gånger tidigare och det är inte sketkul att vakna upp med en sladd runt halsen.

Så har ni svårt att få hjärnan att sluta arbeta på kvällen så testa dessa!! Sjukt sköna!! (man måste så klart inte ha dem när man sover… dahh… men de heter Sleepphones och jag gör som jag blir tillsagd. Typ…)

Här kommer lite tips på var de finns om ni är sugna:

Coolstuff  (direktlänk HÄR),

Roliga Prylar (direktlänk HÄR)

på Amazon.com (direktlänk HÄR)

på Amazon.uk (direktlänk HÄR)

på e-bay (direktlänk HÄR)

OBS! På amazon och e-bay hittar ni även andra märken på sleepphones men de jag har heter AcousticSheep. De andra kan jag inte säga om de är bra eller inte.

Har ni några tips på artister som jag kan spana in till min sovlista på Spotify så skriv gärna i kommentarer, favoriter just nu är Ane Brun, Lara Fabian, Lene Marlin, Brad Paisley och Jill Johnsson. Så liknande mysiga sångare vore kul att hitta 🙂

Tjillevippen på er gullvippor <3

(Min sovlista på Spotify hittar ni HÄR om ni vill spana)