Nu har jag lagt in några fler hästar här på sidan igen. Som vanligt hittar ni dem HÄR.

Det är sjukt kul att sitta och titta igenom bilderna på alla mina hästar och minnas dem. Även om jag inte är ett dugg sugen på att skaffa hästar igen så blir jag varm i hjärtat när jag tittar på alla mina små underbaringar och tänker tillbaka. Det var en härlig tid även om den tog knäcken på mig.

Mycket roligt hade jag med hästarna men även med alla hästtokiga tjejer som bodde hos oss. Dessutom fick jag träffa många härliga människor som jag har kontakt med än idag.

Självklart träffade man en hel del lustigt folk också… Men dem behöver man ju inte minnas, det är bara att glömma och slänga iväg. Säkerligen säger de samma sak om mig. ”Den där tetiga hästhandlaren med cowboyhatten, minns ni henne?”

Men hästarna däremot tyckte jag om allihop! Det finns inte en enda av alla mina 300 hästar som jag inte tyckte om!! En del tyckte man mer om och en del mindre men jag tyckte om allihop. Till och med den galna Mona som alla hästtjejerna var livrädda för. Ingen vågade hämta henne i hagen eller i boxen, men rida var inga problem.

Men inte var det hennes fel inte!! Tyvärr blev det en returbiljett till Tyskland för lilla Mona. Jag hoppas att hon kom till någon som kunde ta tillvara  på hennes goda egenskaper och vinna hennes tillit <3

Jag har ju lovat att jag ska berätta lite om hur ”mina” ponnyer har det nu för tiden och här kommer första berättelsen. Ni som inte är hästintresserade kommer tyckta att detta är ett skittråkigt inläg så ni kan sluta läsa nu 😉 Men för alla er andra, här får ni veta lite mer om Care for Me, eller Carro som hon kallades.

Hon var en Welsh, f -94, e: Anglian Gerald  ue: Carneval
Carro stod hos mig under 2006 och var då 12 år. Jag sålde henne till Gävle Fältrittklubb där hon stod tills 2009. Hon funkade bra på ridskolan men efter några år så tröttnade hon på att vara ridskoleponny. Och vem skulle inte göra det? Om jag var häst så skulle jag stå ut ett tag, sedan skulle jag bli en riktig surmärr och slänga av varenda nybörjare som försökte tala om för mig vad jag skulle göra.

Och jädrar vad kul jag skulle ha…. Men nu var det ju inte mig vi skulle prata om!

Carro köptes då av Sara som ridit och skött om Carro mycket när hon stod på ridskolan. De passade perfekt ihop! Sara tyckte att att Carro var den absolut sötaste och finaste hästen på hela ridskolan. Och vem kan inte hålla med om det….

Sara skrubbade stallet och fixade iordning i boxen så att Carro skulle få det fint när hon kom. Hon blev Sara egna lilla bebis. Första tiden red de mest ut i skogen och busade och hade lata sommardagar ihop.

.

När hösten kom så började de träna mer och vara med på lite tävlingar. I dressyren kom de nästan alltid sist eftersom det inte var favoritsporten… Men hoppningen gick bättre! I alla fall på de pay n’jumps de var med på. Men på de Lokala så vägrade de ut sig varje gång. Träningarna gick galant dock.

De fortsatte att busa i skogen och träna och var med på lite tävlingar i bland.

Tävlingarna började gå bättre och bättre och det blev rosetter då och då.

Sen blev Carro halt, de trodde att hon bara gjort sig illa eftersom hon bara markerade lite grand, men så var det inte. Efter en vecka ville hon helt plötsligt inte ens gå in från hagen. Veterinären konstaterade att Carro fått fång. Hon fick boxvila och medicin och som tur var så blev hon bra igen.

När hon kommit igång igen så började de träna och tävla vilket gick riktigt bra! På en av tävlingarna kammade hon hem två vinster!!

Sedan fortsatte de med sina mysturer i skogen och några fler tävlingar. När vintern kom så fick Carro fång igen! Denna gången var hon riktigt dålig och blev inte bra igen. Så tyvärr fick de ta beslutet att ta bort henne. Den 28 januari 2011 fick hon somna in.

Sara skriver i sitt mail: Vila i frid älskade Carro , du lever i mitt hjärta <3