När man träffar Kalle

 

Igår eftermiddag så trotsade jag och Fröken Duktig regnet och gav oss ut på promenad med Korvhunden och Mopphunden. Moppen bryr sig inte om ifall det regnar med Korven brukar vara VÄLDIGT svårövertalad när det regnar ute och man får verkligen släpa ut honom.

Men igår var han nog på gott humör för trots duggregnet så gick han med på att ge sig ut i det fruktansvärda blöta en stund.

promenad bengt bosse bolmsö skogsväg bolmsö promenad natur väg bengan bosse

Jag hade bestämt mig för att INTE plocka svamp så jag hade varken korg eller nödpåse med mig. Vi knatade iväg och jag vände bort blicken från varenda svamp jag hittade. Jag var sååå duktig! Men på hemvägen blev det bara för mycket när jag såg ett gäng stora fina Karl-Johan växa längs vägkanten.

Jag lovade Fröken Duktig att jag BARA skulle kolla om de var fulla med mask vilket de oftast är när de är större. Men de var helt rena och fina och jag KUNDE bara inte gå ifrån dem.

Så då tager man vad man haver och fyller luvan med svamp 🙂

jag plockat svamp karl johan

Den minsta fick inte plats så den fick jag ta i handen istället. Sedan var jag ju tvungen att gå förbi resten för i detta vädret tänkte jag varken ta av mig jackan eller byxorna för att fylla med svamp.

Och JA! Man kan fylla byxor med svamp – läs HÄR om hur det gick till.

Väl hemma blev det till att steka upp en liten del av svampen och göra stuvning till dagens middag. MUMS!! Soppar är en av de få svampar som jag kan äta lite grand av utan att få världens magont. Så då får man passa på att njuta!

karl johan svamp brunsopp gryta stuvning

I morgon ska jag se om jag kan ge mig ut och plocka svamp på riktigt! Fast utan hund… Det är inte helt lätt att plocka svamp med Korvhunden. Varför kanske ni förstår om ni läser DETTA.

Nattinatti gullvippor!

Rakad, kepsknoppar och kosse-gos

 

Jaha, så nu är man Bondmora på riktigt igen! Jag har gått och längtat efter kossorna hur länge som helst nu. Att bara vara ute en kvällsrunda om dagen och seminera och kolla brunster har liksom inte täckt upp kosse-behovet riktigt.

Men nu är allt som det ska och jag mjölkar och skrapar skit i vanlig ordning.

Och då påminns man liksom om alla de där sakerna som man glömt av… Hur svettigt det är, alla miljarder flugor, kosvansar i nyllet, långa sträva slickar på ryggen och allt annat som hör till när man mjölkar kossor.

Jag är förresten nyklippt! Nu när det är sommar så rakade jag av rubbet och det är ju skitskönt!

jag nyklippt lagård kossa

Fast jag blev snabbt påmind om att när man mjölkar ska man ha keps på sig! Efter en rejäl svanssmäll rakt i ögat så åkte kepsen på fortare än kvickt!

jag keps

Skärmen skyddar i alla fall lite grand. Men de är helt fenomenala på att träffa JUST precis där den lille knoppen sitter och DET gör ont!! Ni skulle bara veta vilken kraft de har i sina svansar när de slänger runt med dem!! Jag fick en rakt i mellangärdet häromdagen och luften gick ur mig totalt!

Men knoppen på kepsen tror jag ta mig tusan att de siktar på med flit!

keps

Men jag förlåter dem rätt så snabbt… De är ju så söta trots allt! Och så mycket som jag gosat nu sista dagarna har jag inte gjort på evigheter, jag måste liksom ta igen all tid jag missat nu under tiden jag haft godisbutiken.

Jag älskar mina kossor!!

jag nyklippt kossa lagård

Jag har bara kvällsmjölkat nu sista veckan men nu är det slut med glidandet. Från och med i morgon så mjölkar jag även morgonpasset.

Jippie…..

Jag är inte lika gosenödig på morgonen om man säger så.

Då är jag nämligen död!

STENDÖD!!!

Så vi får väl se hur många svansar i nyllet det krävs i morgon bitti innan jag ringer slaktbilen…

Bokföring, matinköp och seminering – och skitsur!

 

Idag har jag haft en sådan där dag när skallen är helt slut på kvällen. Jag var ledig från godisbutiken idag så jag tog en rejäl sovmorgon och kravlade mig inte upp ur sängen förrän klockan halv tolv.

Men sedan började allvaret och efter en snabb sushi-frukost (japp, sushi till frukost är sketagott!) så åkte jag till Växjö och handlade. Jag avskyr att handla! Det är helt galet tråkigt och jag springer igenom affären så fort jag kan vilket gör att jag alltid glömmer något.

Jag kom hem samtidigt som Svamp-Madde svängde in på gården. Svamp-Madde har ingen hemlighetsfull och pinsam anledning till varför hon kallas Svamp-Madde, hon är helt enkelt bara en ”plocka-svamp-nörd” precis som jag. För att familjen ska veta vilken Madde jag pratar om så blev det helt enkelt Svamp-Madde.

Så här brukar det se ut när vi varit ute i skogen:

svamp skörd svamp-madde

Svamp-Madde ska lära sig bokföring så hon satt med mig idag när jag gjorde min så hon fick lite mer kött på benen. Så resten av dagen och kvällen spenderades på kontoret och sedan var jag totalt dödstrött.

Dock hade jag en kossa i lagårn som skulle semineras. Igen… Jag var ute och seminerade henne i går kväll men för en gång skull lyckades jag inte och det tycker jag INTE om!! Jag avskyr att misslyckas! Dels för att jag vill få kossan dräktig så klart men även för att jag är bäst och kan allt och då blir man grinig när det inte funkar.

Igår fick jag nästan krypa in i röven på henne hela jag för att överhuvudtaget känna någonting, handsken gled av och jag hade koskit ända upp till armhålan när jag var klar och ändå så gick det inte.

Hon var dock lika svår idag så jag får be veterinären känna på henne nästa gång.

Så nu är jag sur!!

När man går ut i lagårn för att seminera och är trött som en gnu och bara vill gå in och slänga sig i sängen så vill man att allt ska gå smidigt! Man vill inte stå i 20 minuter med halva kroppen inne i en korumpa och gräva. Framförallt inte när man ändå får ge upp för att det känns som om koskrället bara har en livmoder där inne och ingen livmoderhals fastsatt på den. Jäkligt skumt! Och irriterande!

Dessutom är det en fin och duktig kossa så jag vill verkligen ha henne dräktig!

Till råga på allt så är hon en jäkla knipröv och man har knappt plats att ens öppna näven där inne! Man sitter jäklar i mig som i ett skruvstäd. Inte lätt att känna då liksom!

När jag väl kom in så var jag ännu tröttare i skallen men inte ett dugg sömnig så nu sitter jag här och bloggar och gnäller istället.

Det är tur att ni finns så jag har någon att rasa av mig på när Bonden sover och ingen annan finns till hands.

Dagens Tips!
Just nu har Outnorth minst 20% rabatt på hela sortimentet från Haglöfs!
Fynda vårnyheter, jackor, skor och väskor från Haglöfs till super-priser. De har helt galet snygga ryggor!! Bara så ni vet! Jag hittade även en jacka som jag blev lite kär i, den HÄR. Vill ha! Denna tröjan vill också flytta hem till mig…

Skrikande strumpor, blöta trosor och svamp!

Igår städade jag järnet här hemma! Tog hand om en jädrans massa tvätt, plockade undan allt som ligger och skräpar överallt (förutom Skräpfian, hon fick ligga kvar i soffan). Innan jag dammsög så skulle jag plocka undan alla strumpor som alltid gömmer sig under tvättbänken i badrummet. Jag stoppade in näven så långt jag kunde och drog ut strumpa efter strumpa.

Tillslut så var jag klar. Men… så kände jag en strumpa till, allra längst in i hörnet. Åh, en sån där gosig chenillestrumpa, mina favoriter! Jag lyckas få tag i den och drar… men strumpan låter jäkligt konstigt! Den liksom skriker… ”Meeeeaaaaoooooooowwwww….”

Jag håller på att göra i byxan i rena förskräckelsen. Jag är inte van vid strumpor som skriker. Med dödsförakt och kiss i trosorna lyser jag in under tvättbänken:

marwin siames korsning katt söt blå ögon

En hiskeligt söt strumpa måste jag ju säga. Vid namn Marvin Melker den Grå. Men den lät för jäkligt!

Ja ja, minst en gång om dagen ska man väl flyga i taket på grund av den där katten… Förhoppningsvis har jag gjort mitt för idag. Nu kan han gå och skrämma slag på någon annan.

Men nu är är RENT i alla fall! Så rent så att man kan utföra hjärnkirurgi på köksgolvet! Om man nu kan hjärnkirurgi vill säga. Det är ju liksom en förutsättning. Annars kan man väl lära sig? Man kan ju träna på Marwin Melker den Grå? Värre kan han ju inte bli i alla fall?!

På kvällen fick jag mjölkledigt så att jag kunde åka och handla mat. Jag hade lovat Skräpfian att köpa Low Carb bröd och då fick jag åka till en annan affär för det fanns inte på citygross tyvärr. Jag sprang runt som en dåre och letade men fick tillslut hjälp av en vänlig expedit. En gång. Eller var det två? Okej!! Det var 4 gånger… Jag tror att han var glad när jag gick ut.

När jag var där inne hör jag från andra änden av butiken. ”Men KOLLA, det är ju Bondmoran!! Bondmoran är här!! Hallå på dig Bondmoran”

Det var ingen annan än Svamp-Madde som var ute och handlade. Och nej – hon har inte svamp. Inte vad jag vet i alla fall. Men vi PLOCKAR svamp ihop (mer om mina svampturer i skogen hittar ni HÄR). Svamp-Madde är ett vandrande lexikon när det gäller svamp. Skitbra att ha med sig i skogen med andra ord. Böcker måste man ju släpa på. Svamp-Madde kan gå själv.

Utomordentligt bra!!

Alla borde ha en Svamp-Madde med sig när de går ut och plockar svamp. Kanske jag skulle klona henne och hyra ut ett gäng varje svampsäsong? Snart kanske jag blir så rik så Skräpfian kan förgifta mig och ärva alla miljoner som hon väntar på?

Man har mycket att se fram emot 🙂

 

Trädsläpning och ouppfostrade kvigor

Som ni vet så hade jag ränneskita i natt. Eller oj. Det kanske man inte får skriva så här offentligt? Jag menar att jag hade lite bråttombajs och lite maginnehåll som ville åka hiss i natt. Då är man rätt så matt när klockan ringer på morgonen. Värre än vanligt…

Jag slapp mjölket i morse som tur var men det dröjde inte länge innan jag fick slänga mig i bilen och hämta en Skräpfia som bussen lämnat kvar i Alvesta. När vi kom hem ville både Skräpfian, Babbelpellen och svärfar ut och plocka kantareller, så då gjorde vi det.

Några undrade i kommentarerna om det blev fler träd släpade på idag och självklart blev det så. Notera Babblis min när jag säger att han INTE får ta med trädet hem. I övrigt är det en skitfånig film, men jag lägger in den ändå…

Trädsläpning igen
Watch this video on YouTube.

Sedan var det dags att gå till lagårn. För en gång skull gick allt smidigt, inga nya blåmärken (skulle jag lägga en länk här hade det blivit måååååånga), inga blöta trosor, ingen joddlande bonde eller annat speciellt. Helt fucking AMAZING!

Väl klar i lagårn gick jag glad i hågen in och käkade middag som Skräpfian fixat. Men sedan var jag ju tvungen att sätta igång med min lilla utmaning som jag fick av en av mina bloggläsare häromdagen.

Att fixa naglarna så att de matchade mina ooootroligt snygga blåmärken på benen. Och eftersom jag klarar allt så ska jag så klart klara detta också! Precis när jag lagt sista lagret av grunden så ringer telefonen.

Kvigorna har rymt och är i både andras trädgårdar och ute på vägen.

Jippie!

Det var bara att slänga på sig kläder, stövlar och pannlampa och kasta sig in i traktorn och dra iväg. Efter mycket letande och ropande så hittar vi dem. Bonden sätter en hink i näven på mig och säger till mig att locka dem tillbaka till hagen igen så kör han efter med traktorn.

Tack så himla mycket!! Här fick jag min språngmars för detta året kan jag ju säga… Men in kom de till slut och allt var frid och fröjd.

Trodde jag.

Tills jag fick se mina naglar….

OMG! De var ju helt total katastrof! Jäkla kvigor! Kunde de inte väntat med att rymma tills lacket hade torkat? Sjukt dåligt av dem! De borde faktiskt stå med i reglerna!

Så nu har jag suttit här och försökt att få till något som kan matcha mina blåmärken men som inte tar hela natten att få klart.

I morgon får ni resultatet! Men det är lite jäktigt i morgon så det kanske inte blir förrän på kvällen. Babbelpellen fyller år i morgon plus att Smålandsposten kommer hit och ska göra ett reportage om den galna Bondmoran.

Det kan ju bli spännande…

 Dagens Tips:
Nu är det dags för ungarna att äntligen börja skolan igen så man får lite lugn och ro här hemma (knullrufs och P-film -- here we come!!).
Lagom till det har Lekmer skolstarts-kampanj och har upp till 80% rea!!
För att komma direkt till skolstartsrean klicka in er HÄR  och ta en titt! 

Vilse i skogen

Hoppsan. Det blev visst inget inlägg i förmiddags. Sorry. Jag råkade springa ut i skogen med Skräpfian en sväng och plockade kantareller. Stackars, stackars mig…

Fast när vi snackar Skräpfian och skogen i samma mening så ÄR det faktiskt stackars, stackars mig! Hon låter precis hela tiden! Antingen sjunger hon eller så skäller hon på myggor, grenar, mossa och annat som är ”i vägen” eller så pratar hon med svampar, träd, stenar eller annat som hon hittar.

Ja. Skräpfian är 17 år. Ifall ni ifrågasatte om ni sett fel på 7 och 17.

Hela kvällen har jag gått och nynnat på ”Vilse i skogen” som Skräpfian sjöng på mesta delen av tiden. ”Vilse i skogen vandrar han omkring, vandrar omkring och hittar ingenting. Han lever på kottar, stenar och bär. Han hittar inte nåt, han vet inte var han är.”

Ibland varierade hon sig lite och sjöng ”Lunka på” i stället.

Wow!

När jag trodde att det inte kunde bli värre så hittade hon ett träd. Ett träd som inte satt fast i marken. Det tyckte hon var hysteriskt roligt så det gick hon kånkade omkring på resten av turen. Ett träd! Och en kotte som hon hittade i början av turen.

Att promenera med ett träd
Watch this video on YouTube.

 

Jag försökte få henne att lämna trädet någonstans för det var rätt så bökigt att gå omkring med det där trädet, långt som det var. Men det gick INTE.

När vi kom till bilen ville hon ha med det hem… Men eftersom det var längre än bilen så insåg hon till slut att det inte gick och ställde i från sig det med en djup suck och ett sorgesamt farväl.

Kotten fick dock följa med hem. Ihop med 3 kilo kantareller, ett käkben från en räv, en benbit från ett rådjur, en sten och 786 pinnar.

När jag sedan frågade henne varför hon skulle bära omkring på det där trädet så hade hon bara ett enkelt ”Jag KUNDE bara inte släppa det” till svar.

Ja ja, hon är som hon är den ungen!