Barnbarn är livsfarliga!

Åh, barnbarn är livets efterrätt…. Barnbarn är det bästa som finns…. Barnbarn får mig att känna mig ung igen….

ELLER HUR!!!!! Nooooooot!

Barnbarn får en att känna sig hostig, febrig, snuvig och eländig titt som tätt. De är små smittohärdar som vandrar omkring på vår jord och får oss stackars mor o farföräldrar att känna oss tusen år äldre än vad vi är.

Just nu ligger jag i soffan och tycker förfärligt synd om mig själv. Jag hostar, nyser och snörvlar. Jag svettas och fryser om vartannat. Dessutom har jag spräckt ett revben och testa själva att nysa och hosta med ett revben som är av.

INTE SKÖNT!

Dessutom kan jag ABSOLUT inte skylla mig själv. Det var inte alls jag som sa att jag visst kan passa barnbarnet trots att hon är förkyld och det var inte alls jag som ville cykla upp för en stentrappa trots att cykeln inte alls ville. (mer om det en annan gång)

Ok ok…. KANSKE jag får skylla mig själv. Men det går ju liksom inte att låta bli de små liven. De vet precis vad de gör när de tittar storögt på en så hela hjärtat smälter. När de sträcker upp armarna mot en som om man vore en livs levande gud nedstigen från himlen.

Skräpfians yngsta dotter Ella.

De vet PRECIS vad de gör. Tro inget annat. De illvilliga små trollen ser så oskyldiga ut som de bara kan medan de stänker ner en med den ena bakterien efter den andra.

Suck…

Men nästa gång ska jag säga nej! Det ska jag verkligen!

*Plingeling Plingeling*

Vänta det ringer på facetime…

”Åh, hej mormors lille älskling <3 Va vad säger du? Är du sjuk din lille stackare? Ja men mormor kommer bums. Älskar dig så hjärtat brister. Ses snart”

*Klick*

Jo, var var vi nu då. Just det. Nästa gång ska jag säga nej!

Nästa gång…