Smittad! Eller inte smittad?

Ja, det är frågan. Hur i allsindar ska man veta det när de inte testar längre? Igår kände jag mig lite förkyld och lite hängig men inte värre än så. Jag ringde hela förmiddagen till 1177 men hamnade inte ens i kön… fick bara meddelande att det var mycket att göra nu. Så till slut ringde jag till vår underbara vårdcentral här i byn.

Berättade som det var och vi konstaterade att jag kanske är byns första coronafall och sköterskan tyckte att hon egentligen borde skicka en blomma till mig… haha. Gött när man tar det på rätt sätt. Men hon ringde till infektionskliniken i Värnamo som hälsade att de en timme tidigare hade fått ett mail med direktionerna att de ej ska testa fler fall.

Nu testas endast de som behöver sjukhusvård eller som arbetar inom sjukvården. Det innebär att så länge jag inte blir så sjuk att jag måste bli inlagd så får jag helt enkelt stanna i karantän och inte ha en aning om ifall jag är smittad eller inte.

Det känns lite konstigt måste jag säga… Dessutom går det ju nu inte heller längre att följa utvecklingen i Sverige. Hur många smittade som finns, hur många som blir friska, hur sjuka de blir osv osv. Så siffrorna man läser på nyhetssidorna stämmer inte längre. Det finns garanterat långt fler smittade än de som uppges.

Nu är jag en lydig tös och stannar hemma i min karantän. Men… de som inte testas kan ju fortsätta att går runt och smitta andra.

Nåja, jag är ingen expert så jag kan ju inte säga att det är fel. Kanske är det helt rätt att lägga resurserna på annat. Hörde någon expert säga igår att ca 60% av landets befolkning kommer att smittas av Coronavirus oavsett vilka åtgärder vi gör så varför detta pådrag i så fall? Varför inte bara låta det ha sin gång som alla andra influensor som kommer varje år?

Om vi ändå inte kan stoppa det menar jag?

Äh, skit samma. Orkar inte tänka på det mer, jag håller mig i min självvalda karantän och kan ju åtminstone njuta av att inte behöva åka och handla (vilket är det tråkigaste jag vet). Nu skickar jag bara ett SMS till gubben vad han ska handla på hemvägen.

Kanske man skulle vara kanske-smittad ett tag till 😉

Avslutar med en bild från när jag var i Ravenna och njöt av vädret, maten och Italien i stort.

Tjillevippen på er gullvippor <3

Min andra familj – i Italien

Hej svejs! Tänkte berätta lite mer om min Italienresa men vill börja med att säga att jag än så länge är frisk och håller tummarna att det förblir så.

Har fått frågor om varför jag åkte till Italien för att studera Italienska. Egentligen en jättelätt fråga att svara på – för att jag ville helt enkelt… Men jag har ingen speciell anledning till att lära mig Italienska, jag tycker bara att det är ett underbart vackert språk. Dessutom har jag och gubben rest en del i Italien senaste två åren och vi tycker verkligen att det är ett fantastiskt land som har så mycket att erbjuda.

Vi kommer garanterat att spendera mycket tid i Italien framöver så varför inte passa på att lära sig språket. Dessutom tycker jag det är kul med språk. Jag har läst in år 1 och 2 på gymnasienivå här i Sverige så nu tog jag ett steg till helt enkelt.

SJUKT kul!! Bara tråkigt att Coronaviruset skulle komma mitt upp i alltihop. Min resa blev inte mycket sämre, men lite mer…. annorlunda. Och med lite mer oro.

Oro för att man skulle bli sjuk så klart, och bli kvar i Italien längre än planerat. Men även oro för att inte kunna ta sig hem igen på grund av restriktioner osv. Eller att få med sig viruset hem och smitta andra.

Men när jag ändå var där så var det bara att göra det bästa av situationen, njuta av Italien, de härliga Italienarna och maten! Herregud vad jag har ätit gott dessa två veckorna!! Och druckit vin till varenda lunch och varenda middag… Det är inte riktigt likt mig… haha. Men BRING IT ON, jag trivdes utmärkt med det!! Kanske en tradition att ta med sig hem liksom.

Det skulle glädja en viss gubbe jag känner som råkar bo i mitt hus…

Första middagen hos min underbara familj bestod av detta:

Fråga mig inte vad det är för något men jäklar vad gott det var!! Något marinerat kött tror jag, och sallad, kronärtskockor, grillad paprika, någon asgod röra och annat gott. Och vin så klart…

Här är min helt fantastiska familj som jag bodde hos dessa två veckor. Jag kunde inte haft det bättre. Dessa människor har jag verkligen tagit till mitt hjärta och de verkar känna likadant (tro det eller ej…). Här har ni pappa Gianluca, mamma Jenny, sonen Leon, dottern Nicole med en kompis och Vincent, en vän till familjen som bor där ibland när han jobbar i Ravenna.

Gode tid vad jag saknar dem redan!! Men de ska komma till Sverige och hälsa på så snart de har möjlighet och vi kommer absolut att hålla kontakten.

Imorgon ska jag berätta mer om Ravenna, familjen, skolan och det jäkla skitpiss coronaviruset!

Tjillevippen på er gullvippor!

Pestsmittad hemvändare

Tänk så konstigt det kan bli… I dag sitter jag hemma och vågar inte gå utanför dörren, kan inte åka till apoteket och hämta ut ny medicin eller åka och handla mjölk.

Detta på grund av att jag spenderat 2 veckor i coronavirus-drabbade norra Italien. Nu känner jag mig som en pestsmittad… vilket kanske jag är om man nu ser coronavirus som en pest. Jag vet ju inte än. Jag tänker stanna i huset i 2 veckor för säkerhets skull, inte för att jag måste utan för att jag inte vill riskera att smitta någon annan om jag nu haft otur och dragit med mig smittan hem.

För drygt 2 veckor sedan hade jag ingen aning om detta. Då satte jag mig glatt på ett flygplan ner till Ravenna i Emilia-Romagna, Italien. Jag skulle gå en 2 veckors vidareutbildning i Italienska och bo hos en Italiensk värdfamilj under tiden.

Samma dag som jag åkte ner började allt ståhej. Jag lämnade hemmet aningslös på morgonen och landade i ett kaos… Redan på flygplatsen i Köpenhamn läste jag på nyheterna att det konstaterats några fall i Italien men det var inget oroande. Men när jag landade i Bologna på eftermiddagen så stod där vakter med munskydd och screenade alla som gick av planet.

På flygplatsen och senare på tågstationen var det fullt med folk med munskydd och jag undrade vad som hänt under dagen egentligen? Efter en titt på nätet så förstod jag. Det hade verkligen blossat up snabbt! På en dag gick det från något enstaka fall till kaos.

Men nu var jag här och det var inte så mycket att göra åt situationen. Jag åkte vidare till min familj i Ravenna och såg fram emot 2 veckors pluggande och en erfarenhet rikare.

Jo, det kan man ju säga.

Jag ska berätta mer om min resa imorgon, nu ska jag fortsätta att göra ingenting och känna efter om jag inte har lite skav i halsen, känner jag mig inte lite varm? Suck. Nej, jag är inte sjuk, men jag väntar liksom hela tiden…

En bild får ni så länge. Min sista glass för denna gången i vackra Ravenna: