Väck ej den björn som sover…

Nu kommer nästa inlägg om Babbelpellen eftersom vi ägnar hela veckan åt min knasiga son…

Det här hände för ca 3-4 år sedan:

Min kära Babbelpelle har fått för sig att han inte trivs på sitt rum… Det är inte hemtrevligt där och han tokvägrar att sova där uppe så sista månaderna har han sovit på soffan varje natt.

Knäpp! Det är vad han är.

Men problemet är att det blir lite väl sent för honom varje kväll eftersom vi andra sitter uppe längre än vad han borde göra. Jag som är nattuggla sitter helst uppe till 2 i alla fall. Så igår sade jag till honom att gå in och lägga sig i min säng så väcker jag honom sedan så han kan gå över till soffan.

Det gick ju jättebra… När jag gick in och väckte honom så fick jag först ha dragkamp med honom om täcket för jag lyckades inte väcka honom tillräckligt. Han låg bara och stirrade på mig som i värsta skräckfilmen. Och nu var det inte jag som var den läskiga utan HAN!

Till slut fick jag loss täcket och beordrade upp honom, men istället tog han stackars Bondens täcke! Bonden vände och vred sig när det blev kallt men vaknade inte så klart. Han är om möjligt ännu mer svårväckt än Babbelpellen.

Då blev jag ilsk och sade till på skarpen att han ska upp och hoppa. Då halvsatte han sig upp och sa till mig att sluta vakta honom…

Vakta??

Jag fattade ingenting men tjatade vidare.

Till slut fick jag upp honom på fötter men jag fick inte ut honom ur rummet. Han skulle nämligen klä på sig först.

?? Nu har han fått troll i skallen totalt!

Jag frågade vad han höll på med och han tittar på mig som om jag är en komplett idiot och säger så klart “jag klär på mig… daahhh”

Öh, ja men varför då liksom?? Du ska gå och lägga dig!

Men han blir skitsur och fortsätter vränga kläder och klä på sig från topp till tå medan jag står och försöker övertala honom att GÅ UT UR RUMMET och gå in till soffan och lägga sig.

Babbelpellen stirrar mig stint i ögonen med ett par ögon som inte alls ser ut som Babbelpellens utan mer som den mysiga bruttan i The Grudge. Jag får rysningar och börjar skälla på honom för nu är jag både trött och irriterad.

The-Grudge-Babbelpellen stirrar på mig igen och säger lugnt “Nu gör vi det här som vanligt!”

Que?? Som vanligt? Vadå som vanligt?

knasig

Till slut får jag ut honom ur rummet medan han fortfarande kämpar med strumporna. Jag stänger dörren till stackars Bonden som nu roffat åt sig sitt täcke igen men verkar ha vaknat av sin Grudge-son och sin ilskna och något förvirrade Bondmora.

När vi kommer till soffan så har jag fullt sjå att övertala Babblis att inte fortsätta kämpa med strumporna för han ska väl ändå inte sova med kläderna på?

Nu blir han arg och säger åter igen “Nu gör vi som vanligt!” sedan tar han på sig strumporna och sätter sig på soffan.

“MEN HALLÅ ELLER!!!! KLÄ AV DIG OCH GÅ OCH LÄGG DIG!” gastar jag som är både trött, hungrig, irriterad och förvirrad. Vad håller han på med?

“Ska jag gå och lägga mig nu?” säger Babblis och tittar återigen på mig som om jag tappat förståndet helt.

Öh, ja!! Det har jag ju liksom sagt 300 gånger nu.

Jag ruttnar och går därifrån och släcker överallt. Kommer tillbaka och ungen har klätt av sig, lagt sig och sover som en stock. På 5 sekunder!!

What??

1 svar på ”Väck ej den björn som sover…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *