Slagen gul och blå? Nej – jag är akvarist…

Känslan när man är på utredning på smärtkliniken och de verkar vara övertygade om att man blåljuger…

Först hos sjukgymnasten efter att han gått igenom den gamla tanten så att hon funkar som hon ska rent maskinellt:

Sjukgymnasten: Och du är inte utsatt för våld från någon?

Jag: Jag? Öh, nej.

Sjukgymnasten: Inte från någon i din omgivning?

Jag: Nej, absolut inte!

Sjukgymnasten: Och ingen som hotar dig eller slår dig?

Jag: *börjar fundera på om det är någon kuggfråga* men svarar -Nej, inget sådant.

Sjukgymnasten: Så inget våld alls då?

Jag: *suckar ofrivilligt* – Nej!

Sjukgymnasten: *skriver i sitt block och ser misstänksam ut*

Jag: *kan inte begripa vad jag sagt som är fel*

Efter besöket hos sjukgymnast så är det dags för psykologen och efter de vanliga standardfrågorna så tittar hon länge på mig och ser så där lite medlidande ut som bara psykologer kan göra.

Psykologen: Yttre våld är ju också en anledning till smärta…

Jag: Öh, jo det kan jag nog tänka mig. *är det inte ganska uppenbart??*

Psykologen: Kan det vara så att din smärta beror på yttre våld?

Jag: *tänker att det hade jag nog garanterat vetat om i så fall, och då hade jag ju inte kommit hit eftersom jag vetat om varför jag hade ont…* men svarar snällt att det inte är så.

Psykologen: Är det någon som utsätter dig för våld?

Jag: Ett och annat tjyvyp från papegojorna och lite magpumpning av Skutthunden emellanåt – räknas det?

Psykologen: *uppskattar tydligen inte alls min humor och ser strängt på mig*

Jag: *suckar igen och fattar fortfarande inte varför de tror att någon pucklar på mig* Nej, inget våld

Psykologen: Har du någon gång blivit utsatt för våld?

Jag: *ger upp* och svarar nej på alla fortsatta frågor.

Nu är det dags för lunch och jag knatar iväg för att köpa lite att mumsa på innan det är dags för besök hos arbetsterapeuten. Jag kränger på mig jackan och när jag ser min bara arm så går det upp ett ljus i min domnade skalle…

Så här ser båda mina armar ut:

Yttre våld?

Jo, det kan man ju kalla det. Var och varannan dag så blir jag anfallen av ett 260 liters möbel-akvarium som är 60 cm djupt.

Juwel-akvarium är helt klart inte byggda för kortisar som mig…

– Ställ dig på en pall, sa någon.

Öh – som om armarna skulle bli längre då liksom!

 

 

4 reaktioner på ”Slagen gul och blå? Nej – jag är akvarist…

  1. Det hade väl räckt om frun hänvisade till bloggen? Då hade dom förstått vem dom hade att göra med 🙂

    Ps. Skönt att du är tillbaka som dig själv. Det är ju därför alla läser dig… 😉 Och ge f*n i att titta på statistiken nu, den här gången

    1. Haha, ja det kanske hade förklarat saken för dem direkt 😉
      Och du – skönt att du är tillbaka som dig själv också… 🙂 Lovar att skita i statistiken och bara skriva för att det är kul 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *