Fulufjällets Nationalpark och Njupeskärsfallet

WOW! Vilken första dag vi har haft här i Idre!! Helt jäkla fantastiskt på alla sätt.

Bonden väckte oss andra sömntutor vid 8 tiden i morse, då hade han redan varit på morgonpromenad med Skutthunden (Korvhunden låg under mitt täcke och ville inte alls gå ut) och börjat plocka fram frukost. Det där med att vakna tidigt på morgonen verkar inte gå ur Bonden ur första taget…

Det första jag gjorde i morse var att vrida upp värmen på elementen för jag tyckte att det var lite kyligt i stugan. Nåja… vi återkommer till det senare.

Sedan tråcklade vi på oss vår nya vandringsoutfit och ryggsäckar och gav oss iväg. Trots att alla råd och tips jag läst innehåller en och samma rad – gå INTE ut och vandra i nya skor!! Så gjorde vi just det…. Alla 4 hade sprillans nya skor men vi följde rådet om att ha tunna strumpor först och tjocka över och tack och lov fick ingen av oss skoskav trots att vi vandrat hela långa dagen.

Vi tänkte börja lite lugnt med att åka till Fulufjällets Nationalpark och vandra upp till Njupeskärsfallet (som är Sveriges högsta vattenfall) men det slutade med att vi både gick upp till fallet och sedan den stora leden runt hela fallet. Vi kunde liksom inte låta bli för det var så galet vackert där.

Men som sagt, vi började med att gå upp till botten på fallet och vägen upp var verkligen underbar. Det var en enkel led att gå och på många ställen var det spångar på marken. Korvhunden tyckte att han skulle gå först hela vägen och dessutom i mitten av spången så att mötande stackare knappt fick plats. Kungen liksom…

Ungarna var lika peppade och förväntansfulla som jag och Bonden.

Väl framme vid fallet var det verkligen värt att se.

 

 Visst är det hur läckert som helst!!!

När vi njutit klart av fallet gick vi tillbaka en bit på leden och tog en fika i en liten stuga. Varm choklad är verkligen det godaste som finns när man är ute i naturen!!

Bonden håller dock inte alls med – han ska ha KAFFE och inget annat. Och det ska drickas ur en kåsa.

När vi fikat och pinkat gav vi oss iväg på den andra leden ”Fallet runt”. Jag fattade ju så klart att det skulle gå uppför men jäklar vad brant det var… Jag svettades som en gris, pustade och flåsade. Men jag kämpade mig hela vägen upp och snacka om att det var värt det!

En liten film på utsikten härifrån:

Sedan vandrade vi vidare längs fjället och kom fram till toppen på vattenfallet. Helt sjukt vackert! Här passade vi på att fylla våra vattenflaskor i forsen också.

Lite utsikt från denna sidan:

Vandringen vidare längs fjället och sedan ner på andra sidan var helt underbar. Ännu en härlig fikapaus blev det bland blåbärsris och vitmossa innan vi tog den branta klättringen ner.

En helt fantastisk dag utan en enda blåsa eller skavsår trots våra nya kängor.

När vi kom hem var det 800 grader i stugan…

Alla skällde på mig och sa att de visste att det skulle bli så här. Ja ja… inte hela världen. Det gick ju att vädra! Fönster öppnades och element vreds ner och jag satte näsan i vädret och talade om att vi åtminstone inte fryser.

På kvällen tyckte Bonden att vi skulle ta en kvällspromenad – som om vi inte gått tillräckligt idag liksom! Men det var faktiskt riktigt skönt. Vi följde en led, tog sedan en av slalombackarna upp, mumsade blåbär och hittade hjortron. Och Korvhunden hoppade över ett dike men glömde liksom att hopp behöver gå uppåt så han hoppade rakt in i andra sidan diket med nyllet före.

SJUKT KUL tyckte jag och Loppan (Brorsdottern).

Behöver jag säga att vi somnade jäkligt gott på kvällen? Jag var smart (som vanligt) och lade mig tidigt, Bonden somnade i soffan och vaknade miss i nassen, ungdomarna var uppe för sent och var stendöda när det skulle gå upp morgonen efter.

Allt var precis som vanligt med andra ord.

»crosslinked«

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *