Gränjåstjärnen och till toppen av Städjan

Dag 2, Idre Fjäll

Dagen började samma som igår – Bonden gick en morgonpromenad med Skutthunden medan jag och Korvhunden låg kvar och snusade under täcket. Ungdomarna var stendöda som vanligt på morgonen. Men efter frukost var vi alla pigga och peppade inför dagen.

Vi skulle bestiga Städjan, 1131 meter över havet och Dalarnas mest kända topp.

Eftersom Bonden suckade minst femtioelva gånger i går över att han fick dricka termoskaffe istället för att koka kaffe på tirangaköket så åkte vi först till sportaffären och köpte en liten kittel till honom så han får koka sitt tiranga-kaffe. Lite torrmat fick det också bli idag istället för mackor.

Dessutom blev det bullar och kakor eftersom Loppan (Brorsdottern) bestämt hävdade att man absolut måste ha ”riktig fika” när man är ute och vandrar.

Man kan välja olika vägar upp till Städjan men vi ställde oss vid Städjans parkering och tog Vinterleden upp till fjället. Pigga och peppade som vi var så traskade vi på i lite väl hög fart i den första branten så både jag och Loppan höll på att duka under och ge upp. Men efter lite vila och vatten så kunde vi kämpa vidare. Halvvägs upp så var dock allas vatten slut! Det bör man veta om man ska följa lederna upp och ner på Städjan – det finns ingen bäck där man kan fylla sina flaskor!! Inte förrän man kommit ner igen och bara har några hundra meter kvar till parkeringen. Då kommer äntligen en bäck rinnande.

När vi kom upp över trädgränsen såg vi äntligen toppen vi skulle upp på – och jäklar vad högt det såg ut!

Hm, väldigt svårt att få med på bild… Det ser ju jättelitet ut på bilden!

Jag fick för mig att det skulle bli lättare om vi skippade leden och tog oss upp på högra toppen först och sedan vidare till den vänstra toppen.

Öh… inte mitt bästa förslag i mitt liv kanske… Vi kom i och för sig över på andra sidan där det var mer lä men vi fick verkligen klättra på alla fyra upp för branten och dra oss fram i blåbärsris och grenar för att inte drutta ner. Några meter från toppen blev det flackare och där hittade vi en liten ”hylla” där vi satte oss och tog en välförtjänt fika.

Och vila… Det var sjukt skönt att luta sig tillbaka i mossan och bara njuta av solen, den tillfälliga avsaknaden av blåst, tystnaden och utsikten! (inte för att jag såg så mycket när jag låg ner men jag kunde ju ligga och tänka på det jag nyss sett. Typ…)

Eftersom Bonden hade sitt Tirangakök så snodde vi andra de båda termosarna till varm choklad imorse. Vilket innebar att Bonden blev utan kaffe eftersom allt vatten var slut… (asgarvar i tysthet för att inte riskera att bli utslängd för stupet).

Bullar, kakor och varm choklad fick upp energin igen och vi kunde vandra vidare mot toppen.

Nu var vi ju uppe på lilla höjden, bara resten kvar liksom.

Ja, det är Bonden och Babbelpellen som står där borta och väntar på att jag och Loppan ska fota klart.

Till slut var vi uppe på toppen och JÄKLAR vilken utsikt här var! Som sagt så går det inte att få med på bild men jag gör ett försök.

Kolla vad små Idre Fjällen ser ut här uppifrån!!

Även min Tappre Tax Korvhunden verkade njuta av utsikten. Jag trodde aldrig att han skulle klara all denna klättring men han har varit helt grym! Precis som sin helt fantastiskt fantastiska matte så klart.

En liten film på utsikten härifrån:

Jag var inte helt taggad på att gå ner för toppen den branta vägen eftersom mina knän avskyr mig när jag går nedför. Så istället gick vi diagonalt ner på andra sidan istället. Mycket skönare att traska fram genom ljung, lava och blåbärsris än på en stenig stig. Nedanför toppen traskade det omkring renar både här och där så Korvhunden lät som om han hade satt en tupp i halsen och hoppade jämfota för att se över blåbärsriset. Idiot…

När vi rundat toppen så tog vi sommarleden ner för fjället. Enligt guiderna vi läst så rekommenderar de att ta vinterleden upp och sommarleden ner men jag tycker nog att det borde vara tvärtom.

Men jag är ju kärringen motfalls säger Bonden…

Nere och nästan framme vid parkeringen hittade vi äntligen en bäck där vi kunde fylla på våra vattenflaskor. Och klunka i sig vatten tills magen blev som en ballong. Istället för att åka raka spåret hem till Idre Fjäll igen så stannade vi till vid Gränjåstjärnen och vandrade över till andra sidan där det fanns ett litet vindskydd. Där passade det perfekt att fixa lite mat på Bondens älskade Tirangakök.

Kolla!! Där bakom är fjället vi nyss var uppe på 😀

Babbelpellen tyckte att det även var ett perfekt tillfälle att ta sitt första fjälldopp. En brygga med en lös planka och plums så var ungen i vattnet.

Och Bonden höll på att skratta ihjäl sig.

På kvällen när vi satt i soffan framför TV’n skrattade han fortfarande… ”Ja jääädrar… hahaha…. Plums! Hahahaha”

Imorgon ska vi ge oss upp till Grövelsjön. Kanske Babblis vill bada där också?

Tjillevippen på er gullvippor!

 

»crosslinked«

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *