Vilken natt…

 

Som jag skrev i förra inlägget så satte ungarna upp granen igår. Jättekul tyckte de. Och katterna… Självklart så trodde kattkräken att vi tog fram den endast för deras skull och att det hela var en gigantisk kattleksak!

De började med en gång med att klättra i grenarna och leka med kulorna osv.

Jag utrustade Babbelpellen med en vattenspruta och satte honom på vakt. Han fick anfalla några gånger till sin stora glädje och till katternas förskräckelse. Jag trodde allt var lugnt så när jag gick och lade mig vid halv två i natt så var jag inte ett dugg orolig.

Ack så fel jag hade…. Men det började inte med granen. Det började mycket mer ”creepy” än så.

Jag hade lagt mig och låg och höll precis på att somna när jag hör en speldosa börja spela utanför sovrummet. Ni som är skräckfilmsfantaster som jag vet PRECIS hur läskig en speldosa kan låta…. Det första jag tänkte var ju inte att ”det är nog katterna” utan snarare ”hjäääääälp, The Grudge kommer och tar miiiiig!!!!”. Typ.

Efter några sekunders panik och nära på att kissa ner mig känslor så inser jag att det troligtvis är mina kära små monster som är i farten. Speldosan slutar spela och jag tror att allt är lugnt. Vänder mig om och försöker sova igen när jag hör världens duns i vardagsrummet och sedan är speldosan igång igen. SUCK!!

Går upp och kollar och ser att min stackars lille nalle-speldosa ligger på golvet och spelar i sin ensamhet. Inte en katt syns till…

Speldosan

Watch this video on YouTube.

Ställer speldosan på golvet för säkerhets skull och går och lägger mig igen. Hinner lagom bli lite dåsig när jag hör hur det rasslar i granen och kulor som slår mot varandra. Smyger upp IGEN med vattensprutan och sprayar ner de små kräken som flyr åt alla håll. Lägger mig IGEN men hinner inte ens dåsa till innan det rasslar igen. Denna gången smyger jag inte upp utan rusar ut, arg som ett bi, sprutar mot kattkräken igen som dock har lärt sig nu och hinner smita iväg innan jag träffar dem.

Morrar och hotar att göra katt-salsa av dem imorgon om de rör granen igen och går återigen och lägger mig. Det verkar lugnt i huset så jag hoppas att de gett upp. Denna gången hinner jag bli lite smådåsig innan jag hör ett brak i vardagsrummet… Springer upp IGEN och ser att kräken de söta små ulltottarna har vält hela julgranen. Stänger dörrarna till Bondens och Babbelpellens sovrum så att åtminstone de kan få sova ifred. Plockar upp granen och alla kulor och annat som ramlat av. Trampar såklart på en flis från en av de trasiga kulorna och det gör oooooont!!! Den är dessutom så liten så den är helt hopplös att hitta.

Haltar iväg och hämtar dammsugaren och suger upp alla skärvor överallt. Går ut i groventren och ropar på katterna, Vit och Marwin kommer springande direkt men Svart vägrar och jag blir skitsur på honom för att han inte kommer, jag vill SOVA NU!! Går runt och ropar och försöker samtidigt att inte ropa så högt att jag väcker hela familjen.

Hittar honom tillslut. Jag hade stängt in honom hos Bonden….

Lockar ut katterna i groventren igen och stänger dörren. Och låser kattluckan.

Mohahahahaha…. Lägger mig på knä och tittar in i kattluckan och vinkar skadeglatt åt de tre par ögon som tittar ut mot mig. Inser att jag överdriver och reser mig igen och går och lägger mig.

Livet med djur är underbart.

Eller inte.

 

»crosslinked«

6 reaktioner på ”Vilken natt…

  1. oj oj oj! Leta kläder och jaga katter, puh! Men så skönt att läsa att det finns fler som har flextider i lagårn! Det kör vi rätt hårt med också! 🙂

    1. Haha, ja ibland får det allt bli så. Jag brukar normalt flexa en timme utan att bry mig alls men ibland blir det två timmar och jag tycker inte det är hela världen. Men tre kändes att det var lite mycket… Eller i alla fall så tyckte korna det… haha

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *