En Bondmoras bekännelser del III

Dags för en ny omgång av bekännelser. Nu kör vi, håll i hatten!

1. Jag tillhörde ”mesarna” hela grundskolan. När jag sedan började gymnasiet så såg jag det som att jag fick en ny chans att träffa nya vänner utan förutfattade meningar om att jag var en tönt och inte värd att vara med (Ingen fara, det lät nog som om jag var bitter men det är jag inte alls, inte ett dugg! Jag har istället blivit en stark, enveten, framgångsrik och lycklig snubbe så ovanstående var bara fakta och inget ”tyck synd om mig”!!) Allt blir vad man gör det till och inget ont som inte har något gott med sig 🙂

Första dagen på gymnasiet så ville jag ju visa hur otroligt cool och häftig jag var så jag sade så klart att jag också rökte, för det gjorde ju alla andra. Men jag sa att jag hade slutat… Så jag rökte ”fimpen” av de andra för jag ”kunde inte hålla mig”. Eller hur…. Suck. Smakade skit gjorde det och det gick ju knappt att andas. Men röka skulle jag!

Jag gick på Hvitfeldtska Gymnasiet i Göteborg och mellan byggnaderna så går det murar som vi gärna satt på på rasterna. Jag och min kompis ”L” satt uppe på muren med ett ben på var sida när hon sa att jag lika gärna kunde ta en hel cig i stället så jag fick en av henne…. *omg* Det här klarar jag, tänkte jag och rökte som bara den vilket gav mig väääärldens nikotinkick och hela världen gick under och över och runt.

Jättetrevligt när man sitter på en 5 meter hög mur…. NOT!! Jag trodde jag skulle dö, ramla ihjäl mig, få diabetes, framfall och vatten i knäna på en gång. Shit pomfritt vad dåligt jag mådde. Men det var bara att hålla god min, lägga sig med pannan rakt ner mot muren och låtsas att man bara tyckte skolan var sjukt tråkig (vilket den iof var…).

Jag vet inte om hon gick på det eller inte…

Sa jag att jag kallades ”Fimpen” under det året jag gick på gymnasiet? Åh, ni gissade det? Ok ok… Så här otroligt ”cool” var jag på den tiden… (första klasskortet från HK1M).


Rastaflätor var det ett tag med…  

 

2. Min första puss fick jag när jag gick på lågstadiet. Det var i skolan, precis utanför skolgården, inne i en buske så ingen såg. Han hette Jesper och var blond och skitsöt (tyckte jag då i alla fall). Snorig var han också men han torkade av sig på jackärmen innan jag fick min puss. Romantiskt värre…

Så här såg jag ut när jag gick på lekis. Lite yngre än när pussen kom men jag ser ju gla’ ut så jag visste nog att den var på gång snart…

3. Jag vet tror att jag är bäst på allting. Det låter helt sjukt och det är det så klart också. Men när jag oftast endast ibland får inse att jag har fel så är jag ödmjuk och erkänner mig besegrad (och DÄR ljög jag så det small om det…).

Det var allt för idag! Nästa gång har jag några pinsamma erkännanden…. Eller jag vet inte, jag är ju en sådan som inte skäms direkt. Fastän jag kanske borde… Men ni kanske tycker det är pinsamt? Vi får väl se.

 

5 svar på ”En Bondmoras bekännelser del III

  1. Pingback: Rök på bara! Med gott samvete :-) | Bondmorans Blogg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *