En vanlig dag vid spisen…

 

Det här med att laga mat, det är inte min grej!! Man ser på TV när mammor och pappor står i köket tillsammans och lagar mat med sina femtioelva ungar. Alla är glada och lyckan strålar ur ögonen på dem, katten ligger lugnt och sover på kökssoffan samtidigt som det faller rosenblad från himlen och radion spelar ”På gatan där jag bor”.

Självklart är det PRECIS likadant här hos mig.

Jag står i lugn och ro medan jag skalar min potatis och sjunger en fin liten sång. Babbelpellen är med och hjälper till medan vi småpratar lite grand om dagen som varit. Korvhunden går snällt och lägger sig i sin säng när jag ber honom och katterna hoppar såklart ner från bordet så fort jag börjar med maten.

Köksfläkten är på och tar bort det lilla matos som blir, men det blir inte mycket eftersom jag har precis rätt värme på plattan. Maten luktar gott och alla i huset sitter förväntansfullt och väntar på den stundande läckra måltid vi tillsammans ska inmundiga i en trivsam stund vid köksbordet.

Eller hur….

Ni som tror mig kan ju räcka upp en hand nu.

…..

Ingen?

Okej. Så här ser en matlagning ut när det är jag som är i köket.

Går in i köket, plockar fram receptet som Skräpfian spillt massa soya på så man knappt kan läsa vad det står. Kommer på att jag glömt ta fram köttfärsen ur frysen. Hämtar den. Slår i tån i dörren till hallen där frysen står. Morrar och skriker en stund men börjar sedan rota runt i frysen efter köttfärsen som jag TILL SLUT hittar under all glass som jag hällt ut överst för den vill man ha snabbt när man ska ha den. (Jag är Hemglassbilens största kund).

Slänger in färsen i micron samtidigt som jag ser att hela diskbänken är belamrad med disk så jag plockar ur maskinen, tappar några glas i golvet så de går i tusen bitar. Hämtar dammsugaren och suger upp allt samtidigt som jag förtvivlat försöker schasa bort 3 katter och en Korvhund så de inte ska skära sig i tassarna. Men som vanligt lyssnar de inte för det är ALLTFÖR spännande att undersöka allt det glittriga på golvet.

När jag dammsugit klart kommer jag på att jag lagt köttfärs i micron så jag tar fram den nu inte längre röda utan bruna färsen ur micron och funderar på om man kan servera den som den är…. Den är ju inte rå längre i alla fall.

Tänker att det är nog bäst att fortsätta ändå så jag hackar sönder färsen och tar fram äggen som ska vara i, tappar två av  dem på golvet. Ropar på Korvhunden att han ska städa och det gör han så klart. På väg till skafferiet för att ta fram potatisen så halkar jag i det som Korvhunden missat när han städade. Slår svanskotan i locket till diskmaskinen som fortfarande är nerfällt. Gormar en stund över de där jäkla äggen och dumma Korvhundar.

Babbelpellen kommer och frågar 1000 frågor som jag försöker att inte lyssna på men när han börjar på 1001 så skriker jag ”SER JAG UT SOM ATT JAG VET NÅGOT ELLER?????” vilket borde få honom att moloken gå därifrån men han är van så han fortsätter med fråga 1002 samtidigt som han resten av matlagningstiden berättar om planeternas omlopp runt jorden, dinosauriernas tid och skalbaggsbajs. Varannan minut frågar han dessutom om han ska hjälpa till.

Jag börjar skala potatis, kommer på att jag glömt att ta på handskarna, får världens klåda och utslag på händerna (jag tål inte rå potatis), tränger på handskarna ändå och hoppas det släpper (vilket det självklart inte gör). Skalar för glatta livet, en yttepytte droppe skvätter upp i ansiktet och ögat svullnar igen. Går iväg och hämtar ögondroppar för att kunna se ordentligt. Trots att jag vet att det inte hjälper.

Skiter i att skala resten av potatisen och häller i den i kastrullen halvskalat. Skit samma!

Kladdar ihop färsen med äggen och det andra som ska i och försöker mosa sönder klumparna med torkad och stelnad köttfärs. Sätter på spisen och letar efter en ren stekpanna. Finns ingen så jag diskar av en, men den är tung så jag tappar den i golvet. Där min tå bor. DET GÖR ONT!!! Skriker lite igen och ger Babbelpellen en utskällning bara för att han råkar vara i närheten. Men han är van och bryr sig inte.

Vänder mig mot spisen och snubblar över Korvhunden som ALLTID är mellan mina ben. Tappar stekpannan igen så det blir ett jack i golvet. Som tur var missade jag Korvhunden i alla fall. Denna gången….

Sätter på pannan och slänger i smör. Torkar av efter potatisen som kokat över, bränner mig på det varma vattnet och vänder mig mot diskbänken för att sätta fingret i kallt vatten, snubblar över Korvhunden IGEN men lyckas ta mig fram till diskbänken. Häller kallt vatten på mitt finger och njuter. Känner att det börjar lukta bränt så jag vänder mig och ser att det osar som bara den ur stekpannan så jag hämtar den och häller ut det brända smöret och lägger i nytt. Sätter på den på spisen igen, hämtar en stekspade, ser att katterna äter på köttfärsen så jag springer mot bordet samtidigt som jag ÅTERIGEN snubblar över Korvhunden så jag skäller ut honom ordentligt och säger åt honom att gå och lägga sig.

Det gör han. I 10 sekunder.

Jag slänger i köttfärs i pannan i små klickar som ska föreställa biffar. Som vanligt kommer grannarna tro att jag försöker skicka röksignaler till min vän i Långtbortistan. Bonden travar förbi och frågar mig något totalt oviktig och jag stirrar på honom och hoppas att ”BLICKEN” kan få honom att fatta men nej….

– ”Ska du laga maten själv eller???” får bli det enkla svaret. Han brukar sällan komma tillbaka efter det.

Tar upp de kolsvarta sakerna ur pannan och häller av potatisen. Vispar ur pannan med vatten och soya så det blir en typ…. sås…. Ska hälla upp den i skålen men ramlar igen på Korvhunden så såsen åker ut över hela golvet.

Kattkräken och korvhunden hjälper till att städa medan Babbelpellen är inne på fråga nummer 5026 och berättelsen om Tor och Oden. Jag hämtar moppen moppar upp det som Kattkräken och Korvhunden missat. Kramar ur den i såsbyttan. Ropar till familjen att maten är klar men ni får äta utan sås för det finns ingen.

Alla går och hämtar och sätter sig vid TV’n o mumsar medan jag sätter mig vid datorn.

Ja. Så där ser en vanlig matlagning ut här hos oss.

Lugnt, mysigt, glatt och härligt.

Precis som jag sa!

 

»crosslinked«

32 reaktioner på ”En vanlig dag vid spisen…

  1. Stackars CH. Men ack så jag flinade i mjugg när jag läste. Går ju liksom inte att låta bli , F´låt ! Kompis! Men jag ser ju liksom allt framför mig ! och då går det inte att inte flina som en idiot. Kram

  2. Hahahahahaha !! Du är för underbar !! Men vilket tålamod du besitter och Babbelpellen skulle vara en intressant upplevelse.

      1. Tinnitus finns redan… Men frågvisa pratsamma kids är fränt och intressant. Hoppas att du verkligen lyssnar på honom ibland för det kommer säkert en massa klokheter därifrån med eget perspektiv.

  3. oj jisses så det kan bli att laga mat,, Jag såg röksingnalen ända bort hit.. Det va kul att hitta till din blogg via böndernas blog(Finland),,..Vi är oxå bönder, har köttdjur.

    1. WOW!! Ända till Finland!!! Det var nog finska pinnar jag gjorde då…. haha Välkommen hit!! 😀

  4. dom brukar juh säga att äpplet inte faller långt från trädet, men hur är det nu med babbelpellens goda kommnunikations förmåga och faktaberikade sinne 😀

    1. Sin goda kommunikationsförmåga och faktaberikade sinne har han SJÄLVKLART fått från mig! Det är ju två av mina många specialiteter om man säger så. Sitt babblande har han däremot fått från far sin. Så klart!

  5. Du är så härlig! Men det måste ta en evighet innan maten blir klar med all städning mm som du får göra mellan alla moment ;D

  6. 🙂

    Du får en att framstå som stjärnkock. Och dit är det långt för en annans del……. Men skratta fick jag göra på kuppen. Tack 🙂

  7. Jag hittade in till din blogg via en annan och jisses vad jag storlog medan jag läste din berättelse :))
    Du skriver på ett så härligt sätt, verkligen!! Jag tycker att du ska satsa på att skriva böcker, jag skulle glädjeligen läsa dem:)

    1. Tack så jättemycket!! 😀 Jo, det är fler som sagt det där med bok, men jag vet inte riktigt. Kanske skulle ta en funderare på det 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *