Mitt liv som Korv(hund) – Korvhunden gästbloggar

 

Eftersom min matte inte har tid och ork med varken bloggen eller mig för tillfället så är det väl helt enkelt bäst att jag bloggar. Eller?

Eller ”matte” förresten… Tsss. Hon envisas med att kalla sig för min mamma – men DET vet jag med all säkerhet att hon inte är. Min mamma var mycket mindre, hade fler tuttar och slickade mig i arsl rumpan. Det gör inte min matte. Så därför vet jag att hon ljuger. Men hon kan väl få kalla sig för min mamma om det gör henne gladare. Jag bryr mig inte så mycket.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite för er om mitt liv som Korvhund. Jag börjar väl från början. Jag var SJUKT söt när jag var liten!! Nu är jag vacker och snygg. Men då var jag riktigt söt!

Eftersom matte hade sprungit in i en vägg (inte ens jag är så dum… suck) så sov hon jättemycket. Nästan hela tiden. Så då fick väl jag göra det också då.

Sjukt jobbigt att behöva sova hela tiden…

Eftersom jag var helt fantastiskt påhittig redan som liten så hade jag många bra sovställningar. Matte tyckte jag var jättefin för hon skrattade som bara den och tog kort på mig.

Redan i tidig ålder satte jag standarden för vårt liv tillsammans. Det är JAG som bestämmer och jag ska behandlas som den fantastiska varelse jag är. Är jag mammig och inte vill bli lämnad på golvet när matte går omkring så får hon bära mig. Blir hon trött i armarna så får hon väl hitta på en lösning.

Och det gjorde hon. En jättebra lösning:

Hon motionerade mig också. Hon tyckte att hon var tjock så hon började cykla eftersom hunden ändå behöver motion. Det gick jättebra:

Hon fick motion och blev antagligen av med några överflödiga kilon och jag fick frisk luft. Strålande!!

Helt plötsligt kom hon dock på den helt sjukt korkade idén att jag behövde duscha!!

Daaahhh…. var kom DET ifrån liksom? Jag? Duscha? Varför då liksom?

Jag avskydde det!! Jag gjorde allt för att kravla mig ur duschen och att skaka av mig allt vatten men hon bara hällde på nytt hela tiden. Något tillfredsställande var det dock att matte var lika blöt som mig när vi var klara! HA!

Jag förlät henne dock efteråt när hon satt och torkade och masserade mig i en timme.

Ljuva lycka vad skönt det var!! Så skönt att jag funderade på att grisa ner mig ordentligt igen så hon var tvungen att göra det en gång till. Men så tänkte jag på allt vatten som rann ner i ögonen och… nej. Det är inte värt det!

Appropå vatten. Ett tag fick hon för sig att hon skulle åka uppe på vattnet med en stor bytta!! Som dessutom väsnades någon helt förfärligt! Jag förstod aldrig meningen med det där. Första gången gömde jag mig i en påse hon hade med sig:

Men efter några gånger blev jag djärvare och tillslut kunde jag nästan njuta av eländet. Jag var ju på sätt och vis kung över vattnet. Jag var på vattnet men lurade det och blev inte ett dugg blöt. Coolt!

Efter ett tag tröttnade jag dock, hittade en lugn plats på botten och återgick till min bästaste favoritsysselsättning:

När vi kom till stranden vi åkte till så fick mattes tvåbenta ungar leka och sprattla i vattnet medan vi återgick till vår vanliga koma:

Det finns ju fler i vår familj än jag och Matte. Det finns en stor tvåbening till fast han träffar jag mest på nätterna. Hans fötter luktar helt sjukt gott så de brukar jag lägga mig runt när jag får chansen:

Sedan finns det en mellanstor tvåbening och en liten tvåbening. Jag bryr mig inte så mycket om den mellanstora för hon har jag inte så mycket nytta av. Men den lille är rätt så rolig. Han kan man leka med och han brukar ge mig godis. Jag gillar honom! När han är mörkrädd så tvingar han mig att sova i hans säng. Antagligen för att han vet att en stor och stark krigare som jag skulle skydda honom om något farligt monster kom förbi.

Men de har några jäkligt konstiga fyrbeningar här också. Jag tror inte att de är hundar, de luktar konstigt och beter sig skitskumt!! Matte skrev förresten en SAGA om mig och dem en gång. Skitlöjlig!! Hon kallar dem för katter. Så det gör jag med nu för tiden.

Men en gång så hände det något konstigt med en av katterna. Hon blev 3 st till!!! Fast små. Skitmysko.

Två av dem var vita som den stora och en var gul… Matte kallade den för ”chicken”. Jösses som hon daltade med den där gula fula saken. Men konstigt nog blev den vit sedan när den blev större.

Jag tog det på mitt ansvar att ta hand om de där små sakerna. Jag litade inte alls på att den stora kunde fixa det själv. Våga lita på en katt liksom?

Jag vaktade dem dygnet runt och VÄGRADE gå ut från det rummet. När matte tvingade mig att gå ut så satte jag mig utanför dörren och gnällde hysteriskt tills hon släppte in mig igen. Man vet hur man ska göra för att få sin vilja fram!

Jag tvättade dem om och om och om igen och jag bar iväg dem till bättre ställen än hos den där stora vita fula katten. Jag gömde dem men hon hittade dem alltid igen. Så tillslut gav jag upp och bestämde mig för att ligga där hon låg. Dygnet runt!

Jag lyckades! Hon åt inte upp dem och alla överlevde. Jag är fantastisk!!

När de kommer till det här med att sova, som ju är min och mattes favoritsysselsättning, så finns det ju olika sätt att göra det på. Man KAN sova ensam:

Men det är inte alls skönt!

Man kan sova många på ett och samma ställe:

Det är jättemysigt! Så länge jag får ligga längst upp vill säga…

Man kan sova sked med matte (ja jag låter henne sova i min säng. Både hon och hennes hane sover i min säng, men jag låter dem hållas, det blir ju varmt och skönt). Hon vill alltid vara den stora skeden och jag brukar gå med på det. Men ibland envisas jag och då får jag vara den stora skeden:

Matte klagar bara när jag är den stora skeden, hon säger att jag flåsar henne i nacken och att jag stoppar in mina ben i hennes rumpa.

Spela roll liksom? Där är ju varmt och skönt.

Men orka höra på hennes gnäll…. så hon brukar får vara den stora skeden ändå.

Min ALLRA BÄSTA sovställning är den här:

Fy tusan vad skönt jag sover då!! Men jag brukar försöka dra täcket över mig innan matte vaknar för annars skriker hon bara ”Men Bosse!! Skärp till dig! Kan jag få en vackrare syn att vakna till eller? Du är ju helt knäpp”

Inte för att jag förstår vad hon menar dock. Men jag försöker att dra täcket över mig i tid. Ibland hämnas hon nämligen:

Korvhundskittling

Watch this video on YouTube.

Hon är fruktansvärd när hon gör så där!!

Jag älskar att sova under saker eller i saker. Jag MÅSTE ha ett täcke eller en filt eller något annat över mig när jag ska sova riktigt gott. Men ibland får jag problem. Jag hittar ett stort fint hål i täcket, och så kryper jag in där och lägger mig. Men sedan när jag sovit klart och ska krypa ut igen så har hålet blivit PYTTELITET!!!

Helt sjukt konstigt!! Då sitter jag fast… så får matte komma och dra sönder täcket så att jag kommer ut igen. Hon har dragit sönder många täcken nu och hon blir så arg på mig varje gång. Jag förstår inte det!! Jag kan väl inte hjälpa att hålen krymper!!!

Sjukt orättvist tycker jag! Men jag låter henne hållas. Hon är bra att ha ibland trots allt.

Fast inte när hon killar mig under fötterna.

Och inte när hon leker med mina öron:

Jag förstår liksom inte det roliga med det hela?

Men visst, jag kan väl ställa upp på det också. Jag vet ju trots allt innerst inne att jag är både störst, bäst och vackrast:

Okej okej, den där rosetten var inte min egentligen. Den var till en ful kalv som den lille tvåbeningen hade visat upp för några snubbar. Men jag fick låna den och den passar mig MYCKET bättre!!

Nu ska jag gå och vara med matte lite. Hon försöker lära mig att rulla runt…. Hon har nämligen slagit vad med den mellanstora tvåbeningen om att hon ska lära mig det innan jul.

Det kan hon fetglömma!!!

Jag vet precis vad hon vill att jag ska göra men jag låtsas som om jag inte fattar alls. Än så länge har hon inte ens fått mig att lägga mig när hon säger plats. Ska hon få MIG att rulla runt som en jäkla cirkuspajas så får hon allt locka med något bättre än några futtiga levergodisar!

En natt på stan kanske? Med lösaktiga tikar och full rulle?

DÅ kanske jag kan rulla runt.

Tack och hej leverpastej!

 

33 reaktioner på ”Mitt liv som Korv(hund) – Korvhunden gästbloggar

  1. Okey!!!
    Missa första vinsten med mitt sega nät men priset blev bra räcker till nått. Har 4 chanser kvar denna vecka! 😛

  2. Tjänix Korven!!!
    Visst är det jävligt när de skall hålla på under tassarna! Mina har hon fått för sig att klippa under för jag blir långhårig, ha. Det kittlas så in i bomben men det slipper väl du? Men, Okey på vinter är det skönt så man slipper lite av snöbollarna under tassarna.
    Att de tvåbenta inte fattat att det är under fötterna lukterna finns. Å din vän springer överallt klart du vill njuta av de händelserna!
    Nä nu skall jag lura till mej lite Sniffnet vi hörs!!!
    (Hon som är hund jämt som husse säger)

  3. Ja, sådan matte sådan hund… Helt obildbara… Hur många år tog det innan bonden gav upp och började humma och nicka åt allt du säger? 🙂

    Och jag Kräver en video snutt på när du räcker över pengarna till skräppis!! För vi alla vet att hon blir 1000 kr rikare till jul…

    Och du, kan inte du skriva ner receptet på helstekt strutsfile? Du som är mäster kock och allt…. Mohaha

    1. Hm, är det DÄRFÖR han gör så…..
      Du SKA få en videosnutt!! På en rullande korvhund!
      Självklart kan jag det! Men det är så sjukt gott så det är hemligt! MOHAHAHAHA

  4. Vad roligt att få se saker och ting ur ditt perspektiv Korvhunden. =) Hälsa din matte/mamma att hon har fått en utmärkelse hos mig, men det gör inget om hon väljer att strunta i den.

  5. Tur du inte bor hos mig. Fintade en hund igår. Det som brukade ta hennes matte och husse en timme lite drygt tillsammmans att klara av fixade jag på mindre än 20 min.
    Ge mig en halvtimme och du lär rulla 😉

  6. Det var en fin story. Den värmde långt ner i tårna.
    Det du ger tar jag emot med glädje. Tyvärr ger jag ju inte tillbaka speciellt mycket. Mer en nån kommentar nångång ibland. Och keep up the good work !

  7. Hej!

    Som väntat. helt underbar & rolig blogg med härliga bilder! – Oj, vad jag blir taxsjuk; saknar Mitzy och Bizzen något grymt, tax är alltid… Ja, TAX! Maken till personliga hundar finns inte! Mitzy, som var ensamhund de första åren, var bästa kompis med en jämngammal katt, Lucifer. Hon var född 25:e april, han ca 10 maj. De följdes verkligen åt genom livet; dog med bara ett par veckors mellanrum: Först Lucifer, av mycket aggressiv cancer, sedan Mitzy, av sitt medfödda hjärtfel. De blev bara lite drygt 10 år. Men vid det laget hade Bizzen, bara 3 månader äldre än Mitzy (vi fick honom som vuxen av uppfödaren, för han drev tyst… Men blev som bäst BIS 4:a i Hässleholm – av över 2000 hundar, inte illa för en tax!)) redan lämnat oss: Han blev påkörd då han var 7 år… Vi körde först till Läckeby, efter ett dygn där förde vi honom till Strömsholm för att konsultera en neurologspecialist – men det fanns inget att göra: Hans fläkskada var obotlig och han skulle aldrig kunna gå igen. Så det blev ju farväl… för hans skull, själv hade jag gärna burit honom genom hela livet!

    Så roligt att se, att det finns fler knäpp-taxar som fastnar i påslakan! 😀 Det var även Mitzys specialare ;)! Och att sova i sängen, det var en självklarhet för dem båda: Bizzen hade bott i hundgård förut, men Du må tro att han lärde sig snabbt! – Första natten; jag lyfte upp honom och han fann sig omedelbart tillrätta 🙂 – Och att taxen bestämmer och gör mer eller mindre som han/hon vill, det visste jag ju… Hos oss var det dock Mitzy som hade kronan, spiran och fjärrkontrollen… just för att hon var tik 😉

    Underbar kille, Bosse!!! – Skall jag någonsin ha en hund igen efter Jason, så SKA det vara en tax: En ”begagnad” 😀 – d v s omplacering. För när man är så gammal, skall man INTE skaffa en valp, det vore ju hemskt att ”överge” den p g a dödsfall eller galopperande senilitet… Är 60 nu, så det är långt ifrån säkert – får njuta av Dina bilder på Bosse-Korven så länge – samt av Gun-Maries 3 vackra taxtikar :D!

    Kram!

    Annika

    1. Åh vilken härlig och sorglig berättelse. Men taxar ÄR verkligen speciella och när det blir fler hundar här så blir det garanterat tax igen 🙂

  8. Hej
    Jag är ny läsare här och måste bara säga att jag dör vad roligt det är att läsa dina inlägg, särskilt detta – sambon kollar konstigt på mig varje gång jag skrattar högt men hur ska jag kunna hålla mig ?!
    Helt underbart ! 🙂

    1. Åh vad glad jag blir! Då har jag lyckats 🙂 Mitt mål är att locka fram åtmistonde ett skratt om dagen 😉 Tack så mycket 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *