Min Familj

 

Förutom själva KÄRNAN i familjen, nämligen jag… så är det min man Martin, våra döttrar Therese (22), Emma (20) och vår son Gustav (14). Egentligen skulle jag skriva med Bosse (7) också men resten av familjen räknar inte honom som ett av barnen, så han finns med på sidan om våra djur istället…

Fröken Duktig (Therese) hade den goda smaken att bespara sina kära föräldrar alla problem med att ha tonårsflickor genom att flytta hemifrån när hon var 16 (fast egentligen var det för att hon ville plugga i Värnamo). Duktig flicka. Hon går väl i mammas fotspår, jag flyttade också hemifrån när jag var 16, men inte för att bespara mina kära föräldrar utan helt av egoistiska själ 😉

Therese är nu 21 år och har flyttat hem igen ”på äldre dar”. Hon är utbildad frisör men efter ett par år i yrket så kände hon att det inte var vad hon ville göra. Så nu jobbar hon som vårdbiträde och pluggar vidare 🙂

I övrigt samlar Therese på skor och har myror i hela kroppen…

Skräpfian (Emma) är 19 år och pluggade Hotell och Konferens på Smålandsgymnasiet i Växjö. Nu jobbar hon som vårdbiträde inom äldrevården och ÄLSKAR det! Hon bor hos pojkvännen (se nedanför) i Alvesta.

Hon gör allt var hon kan för att vi alla ska trivas så mycket som möjligt här hemma genom att lägga smutsiga (och rena) kläder i hela huset, ställa tallrikar och glas på varenda tom yta, ha skor och väskor liggande i hela hallen, och lägga ifrån sig nagelfilar, hårband, nagellack och annnat smått och gott precis överallt i huset. ALLT för att mysfaktorn ska infinna sig…. PUST!!

Emma samlar inte på skor. Men på allt annat…. Att slänga är livsfarligt!!!

Långskånken (Alle) är Skräpfians pojkvän. Lång som en följetång och har oftast lika mycket (eller lite) hår på skallen som i nyllet. En härlig grabb som älskar hockey, sin dotter och (som tur är ) Skräpfian. Långskånken kommer i sommar att knäcka lite extra som dräng här på gården när han har tid över från sin egna firma. Skönt för Bonden att få lite hjälp och dessutom kanske vi får äran att ha Skräpfian hemma lite oftare?

alle långskånken

Hoppetossan (Cornelia): är Långskånkens dotter och därmed mitt bonusbarnbarn 😀 Hoppetossan är 4 år och full av energi, bus, kärlek och hoppetosseri. Det är inte ofta hon är stilla så Hoppetossan är ett perfekt namn på henne. Om hon inte hoppar så springer hon eller så dansar hon. Att göra sig vacker och posa för kameran är också roligt. Hon är en riktig gullunge helt enkelt! Och kär i Babbepellen (och 10 st till) vilket vi tycker är hiskeligt kul. Babbelpellen håller inte med alls…

cornelia hoppetossan

Babbelpellen (Gustav) är min minsting så han bor såklart hemma, han är 13 år så det får han allt göra ett tag till. Eller, det kommer han nog alltid göra. Bortskämd som han är lillpojken. Men så är det när man är minst, och pojk…

Inte kan han knyta skorna och inte kan han simma. Men PRATA kan han!!! Gode värd vad han kan prata!!! Och hitta på… Det är knappt man vågar lämna iväg honom till kompisar för man vet aldrig vad han hittar på för historier. Blir han inte skådespelare när han blir stor så blir han politiker!! Han kan prata omkull vem som helst och det har han kunnat sedan han började prata!! (och han har inte slutat prata än, nej).

Gustav älskar djur, precis som jag. Han hjälper mig att samla på allt möjligt med 4, fler eller inga ben. KUL!!

gustav mjölkar mjölkgrop kossa

Yrvädret (Kristina): är vår Ryska dotter som bodde hos oss under somrar och jular från att hon var 10 år fram tills hon var 17 år. Nu är hon 23 år och vi har äntligen hittat varandra igen. Jag har även blivit mormor då Yrvädret fått en liten son som heter Kirill 🙂

Kristina nuKirill

Sist men inte minst har vi ju Bonden (Martin)Han är precis lika duktig som Emma på att stöka ner, han byter inte strumpor så ofta som han borde, han har glömt hur man gör när man rakar sig och han somnar på soffan varje kväll. Men vad gör det? Han är en underbaring och jag älskar honom över allt annat!!

Han har verkligen ”hittat hem” när han utbildade sig inom lantbruket. Min lille bonde <3 Han älskar att arbeta här hemma på gården och brinner för sina kor och sina åkrar. När vi är ute och åker bil så kör jag helst själv för han kan bli helt lyrisk när han ser en ”fin” åker och då glömmer han av att titta på vägen så det är säkrare att jag kör själv…

»crosslinked«

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *