Idre sommar 2017

DAG 1

WOW! Vilken första dag vi har haft här i Idre!! Helt jäkla fantastiskt på alla sätt.

Bonden väckte oss andra sömntutor vid 8 tiden i morse, då hade han redan varit på morgonpromenad med Skutthunden (Korvhunden låg under mitt täcke och ville inte alls gå ut) och börjat plocka fram frukost. Det där med att vakna tidigt på morgonen verkar inte gå ur Bonden ur första taget…

Det första jag gjorde i morse var att vrida upp värmen på elementen för jag tyckte att det var lite kyligt i stugan. Nåja… vi återkommer till det senare.

Sedan tråcklade vi på oss vår nya vandringsoutfit och ryggsäckar och gav oss iväg. Trots att alla råd och tips jag läst innehåller en och samma rad – gå INTE ut och vandra i nya skor!! Så gjorde vi just det…. Alla 4 hade sprillans nya skor men vi följde rådet om att ha tunna strumpor först och tjocka över och tack och lov fick ingen av oss skoskav trots att vi vandrat hela långa dagen.

Vi tänkte börja lite lugnt med att åka till Fulufjällets Nationalpark och vandra upp till Njupeskärsfallet (som är Sveriges högsta vattenfall) men det slutade med att vi både gick upp till fallet och sedan den stora leden runt hela fallet. Vi kunde liksom inte låta bli för det var så galet vackert där.

Men som sagt, vi började med att gå upp till botten på fallet och vägen upp var verkligen underbar. Det var en enkel led att gå och på många ställen var det spångar på marken. Korvhunden tyckte att han skulle gå först hela vägen och dessutom i mitten av spången så att mötande stackare knappt fick plats. Kungen liksom…

Ungarna var lika peppade och förväntansfulla som jag och Bonden.

Väl framme vid fallet var det verkligen värt att se.

 Visst är det hur läckert som helst!!!

När vi njutit klart av fallet gick vi tillbaka en bit på leden och tog en fika i en liten stuga. Varm choklad är verkligen det godaste som finns när man är ute i naturen!!

Bonden håller dock inte alls med – han ska ha KAFFE och inget annat. Och det ska drickas ur en kåsa.

När vi fikat och pinkat gav vi oss iväg på den andra leden ”Fallet runt”. Jag fattade ju så klart att det skulle gå uppför men jäklar vad brant det var… Jag svettades som en gris, pustade och flåsade. Men jag kämpade mig hela vägen upp och snacka om att det var värt det!

En liten film på utsikten härifrån:

Sedan vandrade vi vidare längs fjället och kom fram till toppen på vattenfallet. Helt sjukt vackert! Här passade vi på att fylla våra vattenflaskor i forsen också.

Lite utsikt från denna sidan:

Vandringen vidare längs fjället och sedan ner på andra sidan var helt underbar. Ännu en härlig fikapaus blev det bland blåbärsris och vitmossa innan vi tog den branta klättringen ner.

En helt fantastisk dag utan en enda blåsa eller skavsår trots våra nya kängor.

När vi kom hem var det 800 grader i stugan…

Alla skällde på mig och sa att de visste att det skulle bli så här. Ja ja… inte hela världen. Det gick ju att vädra! Fönster öppnades och element vreds ner och jag satte näsan i vädret och talade om att vi åtminstone inte fryser.

På kvällen tyckte Bonden att vi skulle ta en kvällspromenad – som om vi inte gått tillräckligt idag liksom! Men det var faktiskt riktigt skönt. Vi följde en led, tog sedan en av slalombackarna upp, mumsade blåbär och hittade smultron. Och Korvhunden hoppade över ett dike men glömde liksom att hopp behöver gå uppåt så han hoppade rakt in i andra sidan diket med nyllet före.

SJUKT KUL tyckte jag och Loppan (Brorsdottern).

Behöver jag säga att vi somnade jäkligt gott på kvällen? Jag var smart (som vanligt) och lade mig tidigt, Bonden somnade i soffan och vaknade miss i nassen, ungdomarna var uppe för sent och var stendöda när det skulle gå upp morgonen efter.

Allt var precis som vanligt med andra ord.

 

Dag 2, Idre Fjäll

Dagen började samma som igår – Bonden gick en morgonpromenad med Skutthunden medan jag och Korvhunden låg kvar och snusade under täcket. Ungdomarna var stendöda som vanligt på morgonen. Men efter frukost var vi alla pigga och peppade inför dagen.

Vi skulle bestiga Städjan, 1131 meter över havet och Dalarnas mest kända topp.

Eftersom Bonden suckade minst femtioelva gånger i går över att han fick dricka termoskaffe istället för att koka kaffe på tirangaköket så åkte vi först till sportaffären och köpte en liten kittel till honom så han får koka sitt tiranga-kaffe. Lite torrmat fick det också bli idag istället för mackor.

Dessutom blev det bullar och kakor eftersom Loppan (Brorsdottern) bestämt hävdade att man absolut måste ha ”riktig fika” när man är ute och vandrar.

Man kan välja olika vägar upp till Städjan men vi ställde oss vid Städjans parkering och tog Vinterleden upp till fjället. Pigga och peppade som vi var så traskade vi på i lite väl hög fart i den första branten så både jag och Loppan höll på att duka under och ge upp. Men efter lite vila och vatten så kunde vi kämpa vidare. Halvvägs upp så var dock allas vatten slut! Det bör man veta om man ska följa lederna upp och ner på Städjan – det finns ingen bäck där man kan fylla sina flaskor!! Inte förrän man kommit ner igen och bara har några hundra meter kvar till parkeringen. Då kommer äntligen en bäck rinnande.

När vi kom upp över trädgränsen såg vi äntligen toppen vi skulle upp på – och jäklar vad högt det såg ut!

Hm, väldigt svårt att få med på bild… Det ser ju jättelitet ut på bilden!

Jag fick för mig att det skulle bli lättare om vi skippade leden och tog oss upp på högra toppen först och sedan vidare till den vänstra toppen.

Öh… inte mitt bästa förslag i mitt liv kanske… Vi kom i och för sig över på andra sidan där det var mer lä men vi fick verkligen klättra på alla fyra upp för branten och dra oss fram i blåbärsris och grenar för att inte drutta ner. Några meter från toppen blev det flackare och där hittade vi en liten ”hylla” där vi satte oss och tog en välförtjänt fika.

Och vila… Det var sjukt skönt att luta sig tillbaka i mossan och bara njuta av solen, den tillfälliga avsaknaden av blåst, tystnaden och utsikten! (inte för att jag såg så mycket när jag låg ner men jag kunde ju ligga och tänka på det jag nyss sett. Typ…)

Eftersom Bonden hade sitt Tirangakök så snodde vi andra de båda termosarna till varm choklad imorse. Vilket innebar att Bonden blev utan kaffe eftersom allt vatten var slut… (asgarvar i tysthet för att inte riskera att bli utslängd för stupet).

Bullar, kakor och varm choklad fick upp energin igen och vi kunde vandra vidare mot toppen.

Nu var vi ju uppe på lilla höjden, bara resten kvar liksom.

Ja, det är Bonden och Babbelpellen som står där borta och väntar på att jag och Loppan ska fota klart.

Till slut var vi uppe på toppen och JÄKLAR vilken utsikt här var! Som sagt så går det inte att få med på bild men jag gör ett försök.

Kolla vad små Idre Fjällen ser ut här uppifrån!!

Även min Tappre Tax Korvhunden verkade njuta av utsikten. Jag trodde aldrig att han skulle klara all denna klättring men han har varit helt grym! Precis som sin helt fantastiskt fantastiska matte så klart.

En liten film på utsikten härifrån:

Jag var inte helt taggad på att gå ner för toppen den branta vägen eftersom mina knän avskyr mig när jag går nedför. Så istället gick vi diagonalt ner på andra sidan istället. Mycket skönare att traska fram genom ljung, lava och blåbärsris än på en stenig stig. Nedanför toppen traskade det omkring renar både här och där så Korvhunden lät som om han hade satt en tupp i halsen och hoppade jämfota för att se över blåbärsriset. Idiot…

När vi rundat toppen så tog vi sommarleden ner för fjället. Enligt guiderna vi läst så rekommenderar de att ta vinterleden upp och sommarleden ner men jag tycker nog att det borde vara tvärtom.

Men jag är ju kärringen motfalls säger Bonden…

Nere och nästan framme vid parkeringen hittade vi äntligen en bäck där vi kunde fylla på våra vattenflaskor. Och klunka i sig vatten tills magen blev som en ballong. Istället för att åka raka spåret hem till Idre Fjäll igen så stannade vi till vid Gränjåstjärnen och vandrade över till andra sidan där det fanns ett litet vindskydd. Där passade det perfekt att fixa lite mat på Bondens älskade Tirangakök.

Kolla!! Där bakom är fjället vi nyss var uppe på 😀

Babbelpellen tyckte att det även var ett perfekt tillfälle att ta sitt första fjälldopp. En brygga med en lös planka och plums så var ungen i vattnet.

Och Bonden höll på att skratta ihjäl sig.

På kvällen när vi satt i soffan framför TV’n skrattade han fortfarande… ”Ja jääädrar… hahaha…. Plums! Hahahaha”

Imorgon ska vi ge oss upp till Grövelsjön. Kanske Babblis vill bada där också?

Tjillevippen på er gullvippor!

 

DAG 3

Morgonen spenderades precis som de andra dagarna, helt perfekt med andra ord. Bonden fixar hundrastning, frukost och att få upp oss ur sängarna.

Sedan åkte vandringsoutfiten på igen och vi drog iväg till Grövelsjön. Vi hade egentligen planer på flera olika vandringsleder men det blev inte riktigt som vi tänkt… Vädrets makter var inte riktigt med oss idag. Men det kommer vi till senare.

Vi parkerade vid fjällstationen och började med att gå leden ”Naturstigen”. En mysig runda på 4 km utan allt för hög klättring. Men ni ska ju veta en sak – att promenera 10 km hemma gör man som ingenting men här får man halvera sträckan både i ansträngning och tid.

Vägen upp på fjället var superfin och vi hade strålande sol och allt var guld och gröna skogar. Utsikten var så klart fantastisk även här.

När vi närmade oss högsta punkten på denna leden så gick vi ännu lite längre upp och satte oss och tog en välförtjänt fika. Bullar, varm choklad och annat gott åkte fram och Bonden startade glatt sitt Tiranga-kök.

Precis lagom tills han skulle hälla upp sitt kaffe så kom regnet… och det med besked! Vi slängde på oss våra regnponchos och packade ner fikat så fort vi kunde så vi kunde sätta på skydden på ryggsäckarna så att inte allt blev plaskeblött. Fast Tirangaköket fick stå kvar för Bonden måste ju ha sitt kaffe så han kämpade på i regnet.

Eftersom det är första gången vi vandrar så köpte vi ”bara” vandringskängor och vandringsbyxor. Kängorna höll tätt trots regnet men byxorna blev genomblöta (vattenavvisande räcker tydligen inte mot regn…) så de 2 sista kilometerna kändes rätt så långa…. Vandring kommer vi dock fortsätta med så vi ska köpa oss regntäta skalkläder också så man inte behöver klafsa omkring kall och blöt.

Korvhunden och Skutthunden tyckte att vi var helt från vettet som spatserade omkring ute i regnet!! Trots regntäcken så tittade de hela tiden förnärmat på oss och vägrade att gå emellanåt.

Vi hade tänkt att gå leden till Silverfallet också men eftersom det regnade och vi inte hade tillräckligt bra kläder så tog vi en sväng med bilen istället. Några hundra meter innan Norska gränsen så skulle vi vända vid en liten parkering men just då var det uppehåll så jag gick ut och tittade på kartan som stod där.

Och ser man på!! Bara 2 km härifrån så låg Valdalsbygget – en gammal fjällgård från 1830 talet. Och där serverades fika!!

Så eftersom det var uppehåll så gav vi oss ut på vandring igen men lämnade packningen i bilen.

Efter 10 minuter regnade det åter igen… Suck!!

Men nu var vi på väg och vi traskade på i bra takt tills vi äntligen såg skymten av gården längre fram. En VÄLDIGT välkommen syn när man är blöt och kall.

I en liten timmerstuga som tidigare varit hem åt korna så köpte vi bullar, varmt the och så klart kaffe till Bonden. Såååå gott och såååå skönt att komma in i värmen lite.

Medan vi fikade, mös och värmde oss så slutade det regna så när vi var klara kunde vi oss en titt på den fina gården.

De 2 km tillbaka till bilen var helt perfekta – solen sken och skogen var underbart vacker!

Hade jag fått bestämma nu så hade vi gått till silverfallet också men ungdomarna tyckte att det räckte nu så vi drog hemåt. Vi stannade bara till en snabbis på vägen och tittade på Nedre Fallet i Storsätern.

Jag tänkte insistera på att vi skulle gå upp och titta på det övre fallet också men jag hade ingen lust att bli strypt av två trötta och blöta ungdomar så jag höll snattran.

Jag måste ju visa renarna också!! Här är verkligen renar ÖVERALLT!!! Utanför huset, på vägarna, vid affären och vart man än tittar.

Här får ni en liten film också när de går på vägen:

Imorgon ska jag och Loppan ut och skumpa häst. Yiiiihaaaa!

Tjillevippen på er gullvippor <3

 

 

Dag 4

Idag kom dagen som jag och Loppan (brorsdottern) väntat på! Vi skulle rida på Idre fjäll 😀 Förutom min lilla ridtur på Dominikanska Republiken för 2 år sedan (läs om den resan HÄR) så har jag inte suttit till häst på nästan 10 år. Hur jäkla spännande som helst!!

När vi kom till stallet så provade vi ut våra hjälmar, väntade på den tyska mamman med sina tre barn som skulle rida med oss, och sedan fick vi tilldelat våra hästar. Loppan fick en söt Haflinger som hette Muffins.

När det kom till min tur så kunde vår guide inte riktigt bestämma sig för vilken häst jag skulle ha. Det stod mellan Generalen och Sjömannen. Generalen var den största hästen i stallet och Sjömannen den näst största.

Hm, jag som alltid ridit ponny i alla år skulle helt plötsligt upp på en jättehäst…

Men jag frågade vilken av dem som var roligast och hon svarade direkt utan att tveka: Sjömannen! Så Sjömannen fick det bli och jag älskade honom. En helskön häst som var helt genomsnäll men ändå hade lite egen vilja och ville gå sina egna vägar. Dessutom älskade han att bli kliad mellan bakbenen.

Visst är han fin!! 😀 En 17 årig kille på 165 cm som gärna hade fått följa med mig hem och bo i min trädgård!

Ridturen var lugn eftersom den tyska mamman aldrig suttit till häst förut, men det var hur mysigt som helst. Naturen var underbar och hästarna underbart snälla.

I bakgrunden på bilden ovanför så ser ni Nipfjället, dit ska vi i eftermiddag.

I bakgrunden på denna bilden ser ni Städjan som vi besteg i går.

Vi red en liten bit på grusväg (som ni ser på bilden) men mesta delen av tiden red vi på små stigar i skogen. Underbart!!

Medan jag och Loppan var ute och red i skogen så var Bonden och Babbelpellen på Lomkällan, ett skogsmuseum och militärmuseum som enligt dem var superintressant och de var där i flera timmar. (Karlar liksom…)

På eftermiddagen var vi sugna på att gå ut och vandra igen, Loppan ville följa med men Babbelpellen stannade hemma (latfis…). Eftersom klockan var rätt mycket så tänkte vi ta en lättare vandring denna gången så det fick bli Lillnipen.

På väg till Lillnipen (Nipfjället) så åker man ”Trollvägen”. Jag visste ungefär vad som väntade men ändå blev jag helt knäpp i skallen (värre än vanligt) när vi väl kom dit. Man kommer till en nedförsbacke, stannar vid markeringen, lägger i friläge och släpper bromsen. Och vad händer? Man rullar inte framåt som man förväntar sig utan man rullar bakåt… alltså RULLAR UPPFÖR!!!! Det känns helt sjukt fel.

Givetvis rullar man inte uppför utan det är en synvilla men hur man än tittar så är man säker på att man är i en nedförsbacke och rullar uppför. Hur skumt som helst!

När vi kom till Lillnipen så såg vi vandringsleden som gick rakt upp för fjället. Men näääää… den ville jag inte alls gå. Hur kul är det att gå en grusväg med trappor rakt upp för fjället?

Istället tog vi en liten stig som gick åt höger och runt fjället. Och tack och lov att vi gjorde det för här var såååå vackert!! Leden var en liten stig och den var perfekt att vandra.

I bakgrunden på nästa bild (och bilden innan) ser ni Städjan som vi besteg igår. Visst är det en läcker topp!!

På baksidan Lillnipen gick stigen nästan rakt upp mot toppen men inte brantare än att det gick bra att gå. Vi behövde inte dra oss upp på alla fyra i blåbärsris och mossa som vi gjorde på Städjan i alla fall…

Väl uppe så såg fjället ut som de andra vi varit på – STENIGA!!

Man föreställer sig fjäll som fulla med mossa och små växter och det stämmer till viss del. Men mestadels är det sten, sten och åter sten…

Även här var så klart utsikten helt fenomenal! Den höga toppen ni ser nedan är Städjan och bakom den skymtar Idre Fjäll.

På bilen här under ser ni ”Trollvägen”. Den skumma plats där man ”rullar uppför” är längst bort efter vänsterkurvan. Visst ser ni redan härifrån att det är uppförsbacke när man kommer från detta hållet? Men det är fel….

Mitt emellan där jag står på bilden ovanför och sjön nedanför hittade vi en fin liten ”grop” där vi slapp blåsten så vi satte oss och gjorde lite gott att äta – mexicanasoppa och mackor. Urtråkigt hemma men sjukt gott på fjället. På väg till gropen träffade vi en ren som ville vara fotomodell en stund.

När vi sedan satt i gropen och gjorde mexicanasoppa så kom renen gående och tyckte väl att vi kunde bjuda honom på lite soppa.

Mätta, belåtna och fyllda med ny energi tog vi sista etappen ner till bilen igen och åkte hem till Babbelpellen som låg i soffan och längtade efter sin dator. Suck….

Imorgon får vi se vad vi hittar på – det ska regna hela dagen så någon långvandring blir det i alla fall inte.

Tror jag…

Tjillevippen på er gullvippor!

 

IDRE dag 5

Idag skulle det enligt väderleksrapporten regna hela dagen – och det verkade tyvärr stämma för en gång skull…

Jag och ungarna satt och mös och spelade mobilspel men Bonden var uttråkad. Syns det?

Tur att Babbelpellen hade sin fidgetspinner med sig så Bondlurken hade något att roa sig med.

Men tillslut bestämde vi oss för att trotsa regnet och ge oss ut på äventyr i alla fall. Det går ju att äventyra lite från bilen också och skulle det mot förmodan sluta regna så är det ju bara att stanna och gå ut och njuta av fjällen. Loppan och Babbelpellen stannade dock hemma. Tråkmånsar!

Vi började med att åka och titta vid Fjätervålen och där hittade vi ”Lilla Fjätfallen”. Som tur var så blev det uppehåll just när vi kom dit så vi gick en sväng och tittade. Det var ett superfint fall som kom från två håll.

Här ovanför är den lilla delen som kommer ner på vänstersidan, det är samma fors men en liten ö delar den i två delar. Till höger är sedan den större forsen (bild nedan). Det går en hängbro över fallen så man ser verkligen hela fallen och hur fint det är.

Om man tittade neråt fallet så såg man en liten stuga som låg precis där forsen svänger av. DÄR skulle jag kunna bo!!! 😀

Fast det är nog helt sjukt mycket mygg och knott här vid vattnet kan jag tänka mig? Det här var faktiskt enda gången vi märkte av mygg och knott under denna resan. Vi gick nämligen en led in i skogen på andra sidan forsen och följde den någon kilometer. Det var jättefin skog och jag hade kunnat följa den vidare men Bonden tröttnade. Och tur var kanske det för knotten och myggen blev fler och lagom tills vi kom tillbaka till bilen så började det regna igen.

Men vi hann ändå att gå en liten sväng till de övre fallet också.

Egentligen är det ingen ide att ta kort på vattenfall för man får inte alls med känslan av hur läckert det är. Ljudet, lukten, styrkan – nä, det ska upplevas!!

Eftersom det började regna igen så fortsatte vi vår upptäcksfärd i bilen. Vi körde runt på måfå och tittade på den vackra naturen och vips så var vi inne i Jämtland!! 😀

Jag har inte varit i Jämtland sedan jag var i tonåren så det var väl på tiden! När jag var liten var jag i Strömsund varje sommar eftersom vi hade släktingar där och nu blev jag helt galet sugen på att åka dit igen. Men det var lite väl långt att åka ända till Strömsund… Det får bli en annan gång. Har ni varit i Strömsund? Så himla fint!!

Vi for omkring ända till sena eftermiddagen och hade hur mysigt som helst trots regnet.

På kvällen bestämde vi dock att vi skulle dra oss hemåt Småland i morgon, trots att vi hade stugan en dag till. Men eftersom det ändå skulle regna hela dagen i morgon och Bonden skulle börja jobba på måndag så kunde det vara skönt att ha en dag hemma i lugn och ro.

Men en sak är säker – det här kommer vi göra om!!! Fjällvandring är något av det häftigaste vi gjort och det var vi alla fyra helt överens om 😀

Tjillevippen på er gullvippor <3

 

OCH LITE JAG GLÖMT:

Jag glömde ju för tusan att berätta att jag träffade en liten kompis när vi var uppe och vandrade på Lillnipen. Jag ska väl inte påstå att hon var jättepigg på att vara kompis med mig men jag gjorde ett försök i alla fall.

En jättefin ripa med två små ungar 🙂 Jag har aldrig sett en ripa på riktigt förut så det var riktigt kul.

Och självklart fick hon bli kändis hos Bondmoran med en film 😉

Renen som kom och hälsade på oss när vi skulle käka lunch fick också bli filmskådis. Jag är förvånad att han inte kom fram och tog sig en slurk ur vår gryta med mexicanasoppa…

Shit, jag längtar verkligen till nästa gång vi ska ge oss ut och vandra!!

Fast vi har fuskat lite och gått några fina vandringsleder i Blekinge nu när vi var på campingen i helgen. Inte helt fel det heller faktiskt. Galet vackert i Blekinge hörrni!! Jag förstår verkligen varför det kallas Sveriges Trädgård.

Fast vänta bara – snart kommer MIN trädgård att kallas för Sveriges Trädgård.

Typ…

Och vet ni vad – de har ett ställe i Idre som är döpt efter min avskedsfras här på bloggen!!! 😀 Jag säger ju alltid Tjillevippen fast de har tyvärr stavat det helt fel. Men ändå!

De måste verkligen älska mig!!

Men vem gör inte det liksom? Det är inte lätt att vara amazing men någon måste ta smällen.

Appropå namn så finns det hur många konstiga namn som helst där uppe i ödemarken. Ett ställe vi var på hette Mörkret. ”Nu åker vi hem till Mörkret liksom”. Hur upplyftande känns det?

Innan jag avslutar måste jag bara visa två bilder som Babbelpellen tog när vi var ute och vandrade. Han tog med panorama och jag lyckas aldrig få till det så jag visar hans bilder istället. Visst är det läckert!

Nu var det slut (kanske…) på berättelser från Idre för denna gången.

Kanske att det kommer ett till eftersom jag fantastiskt nog inte gjort en enda tabbe på denna resan. Och det kan ju kräva ett blogginlägg bara det.

Eller… ja. Enligt mig i alla fall.

Tjillevippen på er gullvippor!

»crosslinked«