Brevet till Tomten

 

Bästaste Tomten!

Först och främst – förlåt för mitt senaste brev! Jag menade inte alla de där fula orden jag skrev. Och absolut inte det där med att du skulle stoppa upp trisslotterna i röven, hur skulle du kunna veta att det inte var vinst på dem liksom! Så förlåt för det!

Jag var bara lite upprörd, jag förstår dock att det var svårt att få till den där rosa Cadillacen med så kort varsel. Speciellt med de gula eldflammorna och ”Bondmoran är bäst” i glitterlack och allt det där. Det kan ju inte vara lätt att fixa så där i ett nafs, speciellt eftersom mitt brev kom på självaste julafton. Så jag förstår.

Men i år tycker jag faktiskt att det är dags! Självklart önskar jag mig mest av allt fred på jorden och åt helsike med svält, krig och lidanden osv. Men om du inte riktigt har tid med det så vill jag hemskt gärna ha den där Cadillacen.

Jag hade tänkt mig flammorna ungefär så här:

rosa cadillac 3

Och så var det ju det där med texten… Det kanske var lite för stort av mig att vilja ha ”Bondmoran är bäst”. Jag menar, TOMTEN är ju bäst så klart. Så jag kan tänka mig något sådant här istället, fast med lite extra bling:

rosa cadillac 1

Vad tycker du? Ska vi köra på det i år eller?

Om du ABSOLUT inte kan hitta någon som passar till mig så kan jag eventuellt tänka mig en resa till Dominikanska Republiken. Det borde ju vara enkelt.

Om du verkligen måste ge mig trisslotter i år så kan du väl tjuvkika lite på vinsten innan? Några mille vore ju inte helt fel, men finns det bara med 1 mille så är det också ok.

Ska vi köra på det nu då eller?

Är vi överrens?

Kram

Din trognaste Bondmoran

(och du, jag menade inte där med tjock och fet gubbstrutt med attitydproblem heller)

Julstämning till max! Eller….

 

Nu sitter jag hemma hos min Bonde i Ör. Babbelpellen är hos en kompis så vi är ensamma hemma. Vi har det verkligen riktigt, underbart julmysigt!!

Eller inte…

Här sitter vi i varsin ände i en halv soffa, huset är i stort sett tomt på möbler, tomt på tavlor och pynt, inte en jultomte eller ljusstake så långt ögat når och varsin säng på varsin våning.

Skitmysigt liksom!

Men vi är ju tillsammans i alla fall. Bättre det än att sitta i varsitt hus med 8 långa och tråkiga mil emellan oss.

Fast… det är allt bra tur att vi ska fira julafton hos Familjen Galenskap så vi får lite julstämning, julmat och myspys.

Nu ska vi kolla på film, ”Body of lies”. Eller rättare sagt, jag ska kolla på film och Bonden ska sova i soffan med en mugg glögg i näven.

God Jul!

Mina kossor ska bli Ö-bor!!

 

Nu ska jag berätta varför det dröjer lite till innan Bonden kan flytta hit. Jag lade ju ut en bild här på bloggen igår och så fick ni gissa vad som skulle hända. Jag fick en del finurliga svar…

Bilden såg ut så här:

bygge ladugård sinkostall

Mats glömde nog att titta på bilden och gissade att det var för att Bonden skulle flyttstäda själv och då kommer det ta tid eftersom han är karl… Och det var ju ett fiffigt svar. För skulle Bonden flyttstäda så hade det nog dröjt till 2034 innan han kom hit. Men det svaret var fel tack och lov.

Niclas tog en rejäl titt på bilden och kom med förslaget att vi ska börja med trestegshoppning… HAHAHA, nepp. Fel fel fel… Men det hade ju varit en jäkligt fin övningsbana måste jag ju säga.

Anci gissade på ett stall till sinkor och kvigor vilket är helt rätt!!!! Men Maria från Finland hade ännu mera rätt för hon gissade på att vi bygger ut så att vi kan ta med oss våra kossor från Ör och hit till Bolmsö 😀

Fattar ni att jag är lycklig eller?? Mina älskade kossor ska få följa med hit till Bolmsö 😀

Jag är så galet glad så jag kan spricka! Vi bygger både ett nytt stall till sinkorna och till kvigorna men vi bygger dessutom ut mjölklagårn så att alla korna ska få plats. Så det blir en jäkla massa kossor att mjölka framöver! Men tyvärr innebär det ju att Bonden får vänta lite med att flytta hit. Det blir nog inte klart förrän fram i februari.

Och jösses vad jag längtar!!!

Operation HATA proppskåp!

 

Jag HATAR proppskåp!!! Tacka vet jag sådana där små lådor med massa små svarta pluttar man trycker upp och ner. Hur lätt som helst. Går strömmen någonstans så kollar man vilken plutt som står åt fel håll och så puttar man tillbaks den igen.

KLART! Hur jäkla simpelt som helst.

Men de där proppskåpen med massa små gnissliga, äckliga proppar avskyr jag! De är äckliga att ta i och hela ryggraden får spunk när man ska skruva ut gnisselmakapärerna för att byta proppeländet.

lampa proppskåp

Dessutom ska man ju veta vilken propp som är sönder också för det är ju sällan den där lilla färgade ploppen lossnar ordentligt. Istället får man stå och gnissla ut varenda jäkla propp för att leta rätt på vilken som är sönder.

Häromdagen skulle jag sätta upp en lampa här på Bolmsö som jag tagit med mig från Ör. En av glödlamporna funkade inte så jag skulle skruva lite på den för att se om den var lös.

PANG! Så smällde det till så jag höll på att göra i byxan (det kanske var tur att det var dagen INNAN maginfluensan slog till…).

Där stod jag med glasdelen av glödlampan i handen:

lampa glödlampa sönder gått av

Medan den andra delen, den där metalldelen med skruvmojängerna på, satt kvar inne lampan. Och det är ju inte det lättaste att nå ända dit in! Glödlamporna sitter ju liksom i MITTEN av lampan.

lampa sönder trasig

Hade JAG tillverkat den där lampan så hade jag självklart gjort en liten lucka så man kunde byta lampa utan att behöva två meter långa armar och ögon som Marty Feldman för att samtidigt kunna skruva och se vad man gjorde…

marty feldman

Jag fick ta en tång och försöka i blindo skruva loss den delen som satt kvar i lampan vilket jag till slut lyckades med – eftersom jag är fantastiskt så klart!

Och sedan gå ner och leta som en galning bland propparna innan jag hittade vilken som var sönder. Men… det roliga slutar ju inte där. Då ska man dessutom ha sådan tur så att man i lådan hemma har just en sådan propp som gått sönder. Eftersom det så klart finns massa olika sorters proppar.

Nä. Jag gillar svarta pluttar. De är MYCKET bättre!

Dagens Tips:
Jag kan inte skriva för mycket här eftersom personen i fråga läser bloggen men jag letade efter en speciellt personlig julklapp till en av mina nära och kära och hittade DENNA sidan. Här kan man beställa morgonrockar, handdukar, väskor, pyamasar m.m med namntryck. Men de har även superfina julpaket där det ingår lite smått och gott ihop med den produkt man valt. Tänkte ifall fler av er hade svårt att komma på något till den som har allt…

 

Nameway

Jäkla koder och skit!

 

Jag hatar när datorn krånglar! Eller rättare sagt när något som gäller datorn krånglar. Jag har ett pluginprogram i wordpress som låter mig ändra teckensnitt och storlek och nu har det helt plötsligt slutat att fungera. 

FUCK dig ditt jäkla skitprogram – sådant ska bara funka helt enkelt. Jag fattar ju inte vad de menar med sina felmeddelanden och när man ska enabla det ena och det andra och ändra PHP settings och allt vad det står. ÖRK. 

En annan skitsak som stört mig länge är att jag inte kan ändra färg på bakgrunden bakom texten i mina inlägg. Jag vill inte ha den svart, jag vill ha den NÄSTAN svart men det finns bara svart eller vit att välja mellan. Skitfånigt! Det är lättare att läsa om det är nästan svart men inte helt svart. 

Jag hatar när det är något jag inte klarar av. Jag blir skitsur och sitter och krånglar med det trots att det bara tar tid och jag inte kommer lösa det ändå.

Men nyss tog jag mitt förnuft till fånga och släckte ner datorn och gick ner och spelade en omgång Othello med Babbelpellen. 

Han slog mig så det sjöng om det…

gustav othello spel vinner

Så nu är jag ju VERKLIGEN på bättre humör….

Morr.

När ungarna lämnar boet…

 

Det är lite konstigt det där när ungarna blir ”vuxna”. På sätt och vis är det roligt när de skaffar egna boenden och egna familjer men ändå känns det sorgligt. Fröken Duktig flyttade ju hem en kort period men nu har hon skaffat sig en egen lägenhet i Ljungby så nu ser man knappt röken av henne längre. Fast det är ju inte så långt emellan oss så vi kan träffas när vi känner för det.

Skräpfian har nu flyttat ihop med Långskånken ”på riktigt”. Hon har ju bott där länge men nu har de flyttat ihop ordentligt och hon har flyttat dit sina saker och ändrat sin adress. Det är inte ofta jag får träffa min lilla tös nu och jag saknar henne gränslöst!

Och även Långskånken och underbara lilla Hoppetossan <3

Jag måste få visa er några fina bilder som de har förstorade på väggen hemma hos sig. Långskånken, Hoppetossan och hunden Barbro. (eller Rabarbro som Skräpfian kallar henne).

alle cornelia barbro fin alle cornelia fin

Hoppetossan älskar att bli fotograferad och posar direkt så fort man tar upp kameran!! Här är hon och jag på väg till Växjö för att handla mat:

cornelia 1

Som extramormor så får man skämma bort sina barnbarn hur mycket som helst har jag bestämt mig för och det blev en hel del annat än mat handlat den dagen…. Godishalsband, solbrillor och allt som var rosa i affären hamnade i kundvagnen. Hoppsan! Men man får ju passa på liksom!

När vi kom hem var det poseringsdags igen:

cornelia 2 cornelia 3

Hoppetossan tyckte att Korvhunden skulle vara med på ett hörn också. Men han var inte lika duktig på att posera…

 cornelia 5 cornelia 6 cornelia 10

Lilla älskade unge <3

Jag önskar att alla mina barn kunde bo här på Bolmsö med oss!! Jag vill ha dem närmre så jag kan träffa dem när jag vill (och låsa dörren när jag inte vill…).

Jag vill dessutom att även familjen Galenskap ska flytta hit för jag saknar dem allihop. Jag får nog bygga en liten by här på Ön och ta hit mina kära.

Om de vill??? Klart de vill! Eller… vem bryr sig om DE vill. JAG vill och det är det som avgör det hela.

Men mest av allt saknar jag min Bonde! Jag saknar att sova bredvid honom på natten (förutom snarkningarna – de kan jag leva utan…), jag saknar att ha honom sovande jämte mig i soffan på kvällen, jag saknar att jobba med honom i lagårn, jag saknar att kunna diskutera saker med honom på dagarna.

Jag saknar honom så det skriker i hela kroppen på mig!

I 24 år har vi varit tillsammans och vi har aldrig varit ifrån varandra förtuom två gånger, en gång när han var och jagade i 5 dagar och en gång när jag och ungarna var på Kap Verde i en vecka. Annars har vi träffats varje dag från den dagen vi blev tillsammans.

Älskade Bondlurk – du fattas mig!!