Livsfarliga liftar och godhjärtade samariter

 

Jo, det var ju det där med liftar… Även när jag åkte skidor förra gången hade jag problem med de där liftarna. Det har inte ändrat sig speciellt mycket på 25 år om man säger så. Vi var inte kompisar nu heller.

Det gick helt fantastiskt bra så länge vi höll oss till knappliftarna men i går eftermiddag fick jag, Bonden, Dåren och Problemlösaren för oss att vi skulle åka längst upp på toppen för där fanns en grön backe hela vägen ner. Men för att komma upp dit så var det stolslift som gällde.

Bonden intygade mig att stolslift inte är några problem alls, det är bara att åka fram till soffan och vänta tills den kommer och sedan slå sig ner. Lätt som en plätt.

Jo, eller hur liksom!!!

När vi står alla 8 på rad vid ”ingången” till liften så har vi en liten bräda framför oss som fälls ut när vi får lov att gå igenom. När det är vår tur så fälls brädan ut, alla åker fram mot soffan men jag sitter fast! Eller, min STAV har fastnat när brädan öppnade sig. När alla (utom jag) åkt fram så stänger sig brädan igen och jag blir kvar.

Då får jag ännu mer panik för nu sitter redan Bonden och de andra i soffan. Jag skriker för full hals att de ska öppna och konstigt nog så öppnar de… Jag tar fart och skidar förbi soffan och in framför den. Bonden och de andra bara stirrar på mig. Nu är soffan nämligen inte i sitthöjd längre utan mitt på ryggen på mig.

Problemlösaren och snubben till höger om mig fattar snabbt att det här är på väg att gå åt helsike så de sliter tag i varsin arm på mig och drar för glatta livet. Under tiden åker skidorna in under mig och viker benen under soffan samtidigt som grabbarna drar i mina armar.

Jag är helt övertygad om att jag snart kommer knäckas av på mitten men just som jag bestämmer mig för att ”nu dör jag” så tar snubben till höger ett rejält krafttag och lyckas få upp mig i soffan. Både jag, skidorna och en av mina stavar är med, den andra har jag ingen aning om var den är någonstans. Livrädd, skakig och fullpumpad med adrenalin skäller jag på både Bonden, Dåren och Problemlösaren för att de skrattar åt mig. Liftvakterna får sig också en skopa för att de inte stannade soffan.

Bonden menar att de tyckte väl att om man ber sig idiotiskt åt så får man skylla sig själv. ”MEN HALLÅ, vad skulle jag göra då??” frågar jag. Bonden svarar lugnt att ”Jo, du kunde ju bara stannat kvar och väntat på nästa soffa”. Öh… jaha…Hm, tänkte inte på det. Jag fick bara ren panik när jag inte kom in när de andra åkte in och såg liksom inget annat alternativ än att komma ikapp.

Halvvägs upp i backen, lagom tills jag lugnat ner mig lite STANNAR lifthelsiket!!! Fattar ni eller? Den stannar och soffan gungar fram och tillbaka så min mage vänder sig ut och in och hjärnan skriker KATASTROOOOOF. Jag håller för ögonen, dör lite och ber de andra säga till när allt är över.

Efter 2 timmar (ok ok, kanske 2 minuter men det kändes som 2 timmar) så startar lifteländet igen och tillslut kommer vi upp till toppen. Jag är övertygad om att allt ska gå åt skogen igen men lyckas ta mig av och stannar för att samla ihop mig igen. Jag skakar som ett asplöv och benen är som gele, jag kommer aldrig lyckas ta mig ner för backen!

Då kommer en snubbe åkande fram till mig – med MIN STAV 😀

Jag blir helt överlycklig och hoppar nästan jämfota samtidigt som jag tackar tusen gånger för hjälpen. Att han skrattar hela tiden märker jag inte ens, men det får jag så klart höra av både Bonden och Dåren sedan.

Jag förstår inte vad det är att skratta åt. Jag höll ju för tusan på att bryta ryggen, dö och få dåndimpen på en gång.

Men det var jäklar i mig värt det! Om inte annat för utsikten:

utsikt sälen lindvallen

Trots att vi körde lite fel så hittade vi ner tillslut och alla med livet i behåll och utan brutna lemmar. Men då var vi rätt möra i benen allihop så vi bestämde oss för att ta oss hemåt och vila en stund. Dåren och Bonden fick då den geniala idén att vi skulle GÅ hem istället för att ta liftsystem och backar tillbaka.

Smart. Jättesmart…

Men det ska jag berätta mer om nästa gång.

Tjillevippen gullvippor.

 

2 svar på ”Livsfarliga liftar och godhjärtade samariter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *