En Bondmoras bekännelser, del 10

Nu är det dags för lite bekännelser igen! Eftersom ni så klart vill veta ALLT intressant det finns att veta om mig. Det förstår jag ju, det FINNS knappt någon mer intressant person än mig.

Så här kommer en ny bekännelse:

Kändisar flockas omkring mig och gör allt för att vara i min närhet, och det förstår jag ju, men ibland finns det gränser! När jag var si så där 14-15 år så hade vi en spelning (med Göta Lejon) på Liseberg. När vi bytt om i logerna bakom scenen så gick vi ut och ställde upp oss. Då ser jag att en puta på min flöjt hade ramlat av så jag sprang in i logerna igen och skulle hitta en tändsticka så jag kunde laga den.

Men tror ni jag sprang in i rätt loge??

NÄ!

Jag slänger upp dörren till en loge och där står galenskaparna i bara mässingen!! Jag stirrar på vita rumpor och frågande miner och slänger sedan igen dörren efter mig och står kvar och börjar vrålfnissa…

Då öppnas dörren igen och Claes Eriksson tittar ut:

Han frågar om det var något jag ville.

– Ja, jag behöver tändstickor så jag kan laga min flöjt.

– Ja men kom in då säger han och jag går in igen och upptäcker till min lättnad att de klätt på sig någorlunda igen. Åtminstonde kallingar…

De letar rätt på tändstickor och jag lagar min flöjt och säger tack för hjälpen.

Jag springer fnissande ut för att skynda mig till orkestern som väntar på mig. Då ränner jag rakt in i famnen på min stora idol Sten Åke Cederhök…

Denna underbara, fantastiska ”Albert” från min barndoms julkalender. Han tar tag i mina armar och fångar upp mig när jag håller på att drutta omkull då jag studsar emot hans mage.

Han tittar ner på mig och skrattar PRECIS så som bara Sten Åke Cederhök kan göra.

– Har hon lite bråttom? frågar han

– Ja, hon har visst det… svarar jag och börjar fnissa hysteriskt åter igen.

– Då är det bäst hon skyndar vidare, säger han

– Ja det är nog bäst, säger jag och fortsätter fnissa och titta på honom.

Tillslut kan jag slita mig och springer ut till resten av gänget.

Jag grät när jag ett par år senare, i januari 1990, läste i tidningen att han gått bort…

Vilken underbar skådespelare och revyartist han var!

 

Dagens Tips:
 Måste bli just några härliga minnen av underbaraste Sten Åke Cederhök. Jag har flera DVD hemma med honom och HÄR hittar ni bland annat Albert och Herbert och även den underbara Jubel i Busken och andra gudingar.

Gillar ni galenskaparna så hittar ni massa godbitar HÄR. Mina ungar satt som klistrade framför ”Macken” och ”Leif” när de var små. Vi skrattar ännu som galningar allihop när de dyker upp i rutan. 

 

18 svar på ”En Bondmoras bekännelser, del 10

  1. Jag väntar fortfarande på att få höra någon med dig och din flöjt… Kom igen nu, moran! Låt det svänga… 😀

  2. Underbara möten, specielt med galenskapernas bakdelar….! 😉
    Håller med dej att Sten Åke Cederhök var en underbar skådis, jag tittade alltid på ”Albert och Herbert” <3
    Kram på dej, underbara du.Önskar dej och din familj en underbar första advent. /Sölvi

    • Tack snälla du! Önskar dig detsamma <3 Nu ska jag ut och leta rätt på adventsstakarna någonstans i förrådet... pust

  3. Vilka fina minnen. Bevara dem i ditt hjärta och ta fram dem vid speciella tillfällen. Tex när du drattar på rumpan nästa gång 😉

    • Själv fixa jag en ojtugraf av ”Roy” o ”Roger” på deras LP! Snacka om att de är söta när de rodnade, minns inte min kommentar som orsaka den 😀
      De var i Huvudstaden på Åhlens å singerade!!! Går ofta på deras föreställningar om jag kan. 😛 Cederhök är SAKNAD!!!! 🙁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *